hundutbildaren

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Hundutbildaren - 26 mars 2013 02:33

Jag tror att alla har stött på dem, energitjuvarna, nejsägarna de som alltid ser problem istället för lösningar. De som suckar djupt åt varje förslag, åt varje idé, som alltid berättar det omöjliga i allt och dissar varje form av nytänkande. 

Det är lätt att dras med ner att tappa lusten och få tankar som nej hen har rätt det är omöjligt, jag kan inte! Det funkar inte! Jag är inte bra nog osv… Att själv bli pessimistisk och bitter.  Men bli inte det! Försök tänka att oavsett vad du funderar på så finns det alltid någon som kommer vara negativ, det behöver inte ens handla om dig (oftast gör det inte det) du råkade bara komma i vägen.


Jag är en optimist som väljer att se möjligheter jag tror på min förmåga, jag är också en obotlig optimistisk entreprenör som alltid klurar på nya idéer en del förverkligar jag andra släpper jag. Ibland luftar jag olika idéer med någon (alltid lika intressant att se vilken respons man får) ibland får jag bra råd andra gånger kan jag bli totalt dissad.  Ibland behöver jag bromsas, ibland inte. Då och då har jag tappat lusten totalt och fått myror i huvudet i form av ”nej det går nog inte, hen har rätt”. Men oftast måste jag nog ändå säga att jag sporras, om någon säger nej det där tror jag inte alls på, då väcks den där lilla skitungen i mig som säger att joho da det går visst, jag ska minsann visa, hon spottar i nävarna och kavlar upp ärmarna.


Jag älskar citatet: the person who say it cannot be done should not interrupt the person doing it.


Jag kan lova att alla entreprenörer någon gång fått höra – nej det där kommer aldrig fungera. I vissa fall stämmer det i vissa inte. Självklart ska man tänka realistiskt, en affärsplan behöver mycket tanke, den behöver också revideras många gånger. Men om man brinner för något, har driv och är tillräkligt hungrig så kommer det att gå.

Jag var på en föreläsning för några år sedan med skatteverket, bolagsverket och nyföretagarcentrum de representerade var och en sitt och de hade olika aspekter och inställningar. Men det som slog mig var att några av de som pratade endast lyfte fram de krångliga aspekterna med att starta ett företag, alla problem, alla hinder att det minsann inte var så bara… Och nej det kanske inte är så bara, men det behöver inte vara så krångligt heller. Egentligen är det lätt. Man kan omöjligt veta allt från början, man lär sig ju efter vägens gång, och om man misslyckas? Ja då är man en erfarenhet rikare och man har i alla fall vågat prova!


När jag för nio år sedan klev in på arbetsförmedlingen för att söka starta eget bidrag så lärde jag mig massor. Jag kom in positiv och glad, jag hade jobbat länge på min affärsplan (hade den i en pärm under armen) jag möttes av en man med bister uppsyn, jag struntade i hans bistra uppsyn och började förklara min idé. Han blev inte direkt muntrare utan retade sig nog snarare på att jag var så övertygad om att min affärsplan skulle fungera. Vem var jag (ung tjej) att komma och tala om för honom att det här var bra. Han ifrågasatte precis allt jag sa och undrade om det ens fanns några hundar i Säffle. Jag var dock påläst och hade svar på allt, tror dock inte det gynnade mig. Jag hade kunnat lämna arbetsförmedlingen totalt nedbruten, ledsen och förtvivlad, jag hade kunnat kasta min affärsplan i närmsta papperskorg. Men nej jag skulle visa honom och andra pessimister, jag var mer övertygad än någonsin.

Känslan när han ringde några år senare för en arbetssökandes räkning och jag svarade i form av arbetsgivare var ganska gött, då lät han inte lika negativ längre.


Jag kan lätt erkänna att jag ibland tagit mig vatten över huvudet och att lärdomarna har varit tuffa, mest på grund av att jag har varit i avsaknad av en broms och nog velat bevisa lite för mycket. Som egen kan man lätt hamna i fällan att allt är så roligt och att man är så glad över alla kunder att man vänder ut och in på sig själv och till slut jobbar nästan dygnets alla timmar. Någonstans på vägen sa kroppen ifrån och efter att den gjort det ganska länge och inte bara sagt ifrån utan börjat skrika högt så måste man börja lyssna. Förändringar är skrämmande men ibland nödvändiga, att lämna sitt företag som man lagt ner hjärta och själ i är inte lätt men så här i efterhand så vet jag att det var rätt.


Nu håller jag på att bygga upp något nytt och det är spännande och naturligtvis möts man av olika reaktioner.


Kontentan av detta är: vill man något tillräckligt mycket finns det inget som kan stoppa, lyssna inte på pessimisterna, följ din magkänsla, om inte du tror på dig så kommer ingen annan att göra det heller. Hitta människor som kan stötta, peppa och ge dig energi, de finns (även om man ibland tvivlar på det.) Var beredd att jobba hårt för din dröm, men när ditt företag börjar blomstra så försök att bara rulla med, det är lätt att fortsätta gasa och sedan tar bränslet slut. Njut istället när allt ditt hårda arbete börjar ge frukt.  


(och nej jag vet att inte alla vill vara egna företagare, men om du går och bär på en företagsdröm GO FOR IT!) 


 

Av Hundutbildaren - 17 mars 2013 12:19

Vi tränar nästan dagligen ibland till och med flera pass på en dag. Träningen innehåller framsteg, utveckling och lyckorus. Men den kan också innehålla bakslag, missuppfattningar, frustration och ibland även ilska. Det är lätt att tro att man är ensam med motgångar, så är det naturligtvis inte, ALLA som tränar och tävlar hund har motgångar.   


Kanske har du en föreställning om att du kommer bli klar. Att alla moment kommer sitta till hundra procent, du kommer gå ut på tävling och bara köra, allt flyter och ni genomför ett felfritt program. En fin målbild att ha! MEN verkligheten är en annan, visst du kommer säkerligen gå ut och göra fina tävlingar då allt flyter och känslan är helt underbar. Men du kommer garanterat också få känna på det motsatta. Det är då viktigt att komma ihåg att det händer alla. Det är inga robotar vi håller på med, det är hundar och de påverkas av massa olika saker och det där momentet som du trodde satt klockrent kan fort fallera.


Jag tror alla som tränar hund har varit med om att gå ut på träning och inse att det som satt igår inte funkar idag och naturligtvis även tvärtom det som inte alls fungerade igår plötsligt sitter idag.


Prestige är farligt, att sätta för hård press på sig själv. Att ta motgångar så hårt att man tappar all lust. Visst det händer att lusten dalar, men man måste komma ihåg att så här är det för alla. Inte bara för dig. Vi lär oss massor av motgångar och lärdomarna kommer göra dig till en bättre hundtränare.


Ärligt talat hur kul vore det om allt bara flöt på helt utan motgångar. Vad skulle det vara för utmaning då! Det är på grund av motgångar som framgångarna blir desto bättre.


Jag har tränat och tävlat i 18år nu med ett antal olika hundar. Man kan ju tycka att man då borde vara fullärd, men jag får ny kunskap på i stort sett varje träningspass och på varje tävling. Jag har både jobbiga bakslag och ljuvliga framsteg. Jag vet att jag inte kan lägga ett moment på hyllan och tro att nu är det klart, det måste ändå underhållas och repeteras. Lägger jag det ändå på hyllan under en period så kan jag nästan vara säker på att när jag sedan tar upp det igen så kommer det ha hänt något med det.


Vad är det då som påverkar? Man kan bara spekulera, men det kan handla om allt från att vi som tränare tajmar dåligt några pass och hunden får en helt annan information än vad vi hade tänkt. Att hunden inte kopplat kommandot till beteendet, utan den går på din armrörelse istället. Att momentet fallerar i en ihop satt kedja.  Det kan handla om störningar, plötsligt är du på en ny plats och beteendet som satt perfekt på hemmaplan fungerar inte alls i en ny miljö.

Du kan komma till en tävling där de lagt ut spån som markeringar och eftersom hunden inte är tränad på det så blir den störningen för svår. Jag kan då välja att deppa ihop totalt eller så kan jag välja att lägga den erfarenheten i kunskapsbanken, träna och bli världsbäst på spånmarkeringar.


Jag har stått på tävlingsdagen och insett vid uppvärmning att momentet som vi hade igår är som bortblåst idag. Jag hade kunnat bli totalt hysterisk och deppat ihop men har istället försökt att reparera så gott det går genom att dela upp momentet lite snabbt och försökt få hunden att återigen minnas vad den faktiskt kunde igår. Efteråt får jag fundera och analysera vad det kommer sig att det blev så, var det miljön? Var det för dåligt grundat? Var jag annorlunda (nervös)? Eller hade hunden bara tillfällig minnesförlust?


Alla hundar har svagheter och genom att i uppvärmning inför en tävling stärka upp hundens svaga delar kan du faktiskt gå ut och få en tia på ert svagaste moment. Men betyder det att det sen sitter? Nej, men du la upp träningen smart och med lite tur så hjälpte det.


Vad som är viktigt att komma ihåg är att hunden aldrig gör fel för att jävlas, det finns alltid orsaker till varför det går snett i träningen. Det beror oftast på oss som tränar eller yttre omständigheter. Om hunden plötsligt förändras drastiskt kan det också betyda att den är sjuk eller har ont.


Så kom ihåg följande:


Alla har motgångar


Inget moment sitter någonsin till hundra procent


Du kommer aldrig att bli helt klar


Hunden jävlas aldrig


Kör du helt fast, fundera, analysera och ta hjälp


Om du tänker vänta med att tävla tills du är helt klar så kommer du aldrig att komma ut på tävlingsbanan


Ta lärdom av bakslag vänd dem till framgång




 


Av Hundutbildaren - 15 mars 2013 22:13

Nu har jag en hemsida varmt välkomna att kika in, klicka på bilden.

 









  

Av Hundutbildaren - 8 mars 2013 18:33

I tisdags hyrde vi hallen i Kristinehamn, fokus låg på tävlingsträning. Jag och Inka har en lydnadsklass två tävling framför oss. Så nu vässar vi formen.

Som vanligt när man kör tävlingsmässiga kedjor så får man väldigt mycket information till fortsatt träning. Vi har en hel del detaljer som vi måste fila på.

Uthålligheten börjar bli riktigt bra, hon jobbar på utan att tappa engagemang och attityd trots att belöningen dröjer.

Störningar i form av tävlingsledare, publik och andra hundar bekommer henne inte. Jag försöker träna mycket på olika platser och i mer och mindre störande miljöer. De senaste veckorna har vi dagligen tränat intill ett elljusspår där det ständigt passerar människor, både med stavar, i sällskap, andra hundar, joggare, skidåkare osv. Ibland ställer de sig och tittar på. Perfekt störning då den dyker upp plötsligt och ändrar skepnad gång på gång.


Platsliggning är inte helt lätt att träna utomhus i kylan, men vi har fått några tillfällen att träna det inomhus och fler inbokade tillfällen framför oss. Tycker dock att det sett betydligt lugnare ut de senaste gångerna (inte riktigt samma galna blick)


Det vi jobbar mest med just nu är ställandet i rutan, balans i fotgåendet, tekniken i fjärrdirrigeringen och stadgan.



 


Av Hundutbildaren - 28 februari 2013 22:59


I helgen var jag på det efterlängtade talanglägret i Björnidet. Pia hämtade upp mig på fredagen och aldrig har väl en resa gått fortare, att ha trevligt och prata hund är något vi båda behärskar till fullo. Att köra rätt är en annan femma, men vad fasen det leder alltid till skratt det med.


Lägret startade med lite information och presentation, därefter en föreläsning med PO Lindvall som arbetar som coach. En lärorik och bra föreläsning där man fick en hel del aha-upplevelser.


Jag tror verkligen att man genom bra coachning kan höja förmågan väsäntligt. I ett lag eller träningsgäng kan det betyda oerhört mycket. Det pratades en hel del om vikten av att lyssna. Lyssnar man verkligen, på riktigt, eller vandrar tankarna iväg till vad du ska säga härnäst. Ofta missar man viktiga saker genom att inte finnas i nuet. Lyssna och ställ frågor, genom att låta träningskompisen tänka och sätta ord på tankarna kommer denne oftast fram till svaret själv. Finns det någon som känner din hund bättre än du själv?

Visst är det bra att få tips och råd, men med hjälp av frågor kan du faktiskt sitta på de bästa svaren själv utan att faktiskt vara medveten om det.

Genom att ställa frågor och lyssna lär du dig också hur din träningskompis vill lägga upp sitt träningspass och vilken typ av feedback denne vill ha. Det är lätt hänt att man går in och öser tips och råd över sin kompis utan att denne har fått chans att själv reflektera.


På lägret körde vi en liten mini tävling och gruppvis skulle vi hjälpa varan med förberedelser och peppning både före och efter ”tävling”.  Det var en häftig upplevelse, att tävla lydnad innebär ju oftast att man står själv med sin hund. Jag måste erkänna att jag är lite ensamvarg och gillar att gå in i min bubbla, men jag får nog tänka om. Jag laddade upp själv men tror att det är en fördel att värma upp med kommendering, ska definitivt testa.


Ett litet klipp från min och Rivas insats på minitävlingen


 


Du kan ge dina kompisar olika uppgifter någon kommenderar, nån tar din jacka eller kopplet innan du går in, håller koll på startordningen och meddelar dig när det är din tur osv. När du är inne och kör så kan du höjas rejält av att ha en grupp som hejar på ordentligt. Efteråt vill jag belöna och ägna mig helt åt hunden men därefter är det guld värt att få peppning och uppmuntrande ord, senare kan man analysera och gå igenom moment för moment och utvärdera.

Jag tror det lyfter och gör skillnad. Utvecklar och för en framåt.


Det pratades en hel del om träning, detaljer kontra helhet. Vi i Sverige är väldigt duktiga på detaljer och när vi blir lika duktiga på helhet så kommer ingen ta oss (tror iaf jag) jag har skrivit en del om det tidigare och tror att vi alla sliter med en balans mellan detalj träning och helhetsträning.

Blir det fel i helhetsträningen (kedjan) så hoppar jag över det momentet och går till nästa moment, om jag skulle bryta min kedja när det blir fel, då kommer jag väldigt sällan få till någon helhetsträning eftersom det händer ofta att det blir fel.

Blir det fel där jag har tänkt att avsluta min kedja och belöna så har jag en plan B, jag går till ett nytt moment som jag är relativt säker på att hon sätter och belönar där istället.

Efter helhetsträningen sätter jag mig ner och utvärderar, små fel, stora fel, vad kan bli bättre, hur kan jag agera bättre osv. Detta plockar jag sen in i min detaljträning.


Vi jobbade i grupper under lägret och det var intressant att se hur de andra jobbade och hur de tänkte. Fick en hel del nya infallsvinklar vilket var berikande. Det var verkligen ett toppen gäng där alla var positiva och hjälpte och stöttade varan. Jag hoppas verkligen att vi får till fler träningstillfällen gemensamt.


Tack till alla som var med och gjorde lägret så givande och roligt och ett extra tack till ledarna Lotta, Anders och Anders som fixat allt så bra och gav bra tips och feedback.


Sista dagen körde hela gruppen Harlem shake Lydnad haha oförglömligt roligt!



Näst på tur står landskamp mot Norge den 24-26 Maj gissa om de kommer få storstryk!!!!   


       

Av Hundutbildaren - 18 februari 2013 02:21

Det gör ont att tvingas fatta jobbiga beslut. Att behöva inse att hur mycket man än skulle vilja så räcker inte tiden till. Jag är ändå privilegierad som jobbar med hundar och kan träna flera pass under dagen.

Jag vill vara noga, inte bara slarva igenom en träning utan faktiskt få resultat i träningspassen. Det kräver tid och engagemang.


Många som känner mig vet att jag är en riktig bruksnörd. Jag älskar både skogsarbetet och brukslydnaden. Vi har lagt ner otaliga timmar på att fila. Vår största utmaning låg i tungapporten, en liten B-C som ska apportera en 4kilos apport, en utmaning som heter duga. Riva tyckte inte om den, hon tippade bokstavligen talat framstupa i början. Jag såg det som en spännande utmaning, Riva skulle inte bara klara av att genomföra momentet hon skulle glänsa. Vi slet och tränade, byggde ett starkt värde och som hon sen glänste. På varje tävling fick vi tior i det här momentet. Här är en länk till vår tävling i högre klass  galopp ut och galopp in med tungapporten.


Att planera kluriga spår och få imponeras av sin hund är underbart. Få se sin hund jobba och lägga all sin tilltro till hundens förmåga, det är en speciell känsla.


 


Jag har alltid haft höga mål, och är en riktig tävlingsmänniska. I elitklass spår är det svårt att komma med på tävlingar och efter att ständigt blivit bortlottad tappades lusten lite grann. Jag tog efter ett tag upp lydnaden igen, som efter ett första pris i klass tre för flera år sedan legat vilande. Det var kul! Mycket att sätta sig in i. Massa nya moment och det gäller att man har fina detaljer utöver helheten, vilket jag gillar.


Efter några månader med enbart lydnadsträning kom jag och Riva med i distriktets SM satsning i bruks, vilket var jätteroligt. Kul och bra initiativ av distriktet. Jag hade dock flera lydnadstävlingar framför mig och allt eftersom vi tränade började mer och mer moment falla på plats och känslan var riktigt bra. Jag sökte in till talangtruppen i lydnad och bestämde mig för att om jag kommer med så måste jag välja. Tiden räcker inte till för två storsatsningar, hur gärna jag än skulle velat. När jag sen blev antagen bestämde jag mig för att lägga brukset på hyllan för i år och därmed fick jag kliva ur distriktets SM satsningen. Det som avgjorde beslutet är främst möjligheterna att få tävla.

Så från att ha varit en inbiten bruksnörd börjar jag nu dessutom bli en riktig lydnadsnörd. 2013 kommer vigas helt och hållet till lydnaden sen får vi se vart det bär. Men brukset är bara tillfälligt lagt på hyllan.

We`ll be back


 


Av Hundutbildaren - 10 februari 2013 23:16

Att tävla ger massor av information till fortsatt träning. Igår tävlade jag med Riva i Örebro. Vi har definitivt höjt oss en nivå, poängen var högre och hon har samma fina engagemang.


Miljön var svår, vi höll till i ett litet ridhus och det stod koner över hela planen bla två koner som skulle passeras på väg till rutan (vilket vi aldrig tränat.) Hädanefter kommer jag träna med massor av koner överallt, nästa gång det händer kommer vi vara beredda.


Jag har jobbat med mitt eget flyt och jag tyckte att jag hittade det relativt bra.


Efter tävlingen på Hammarö bestämde jag mig för att transporterna mellan momenten skulle bli bättre och jag märkte snabbt på träning att det handlar om min koncentration, om jag släpper koncentrationen på henne så flyter hon fort iväg, jag har inte tyckt att det spelat så stor roll hon håller sig vid mig och går fort in i fokus igen, men när jag tittat på tävlingarna i efterhand så kan jag tycka att det ser lite ”oproffsigt” och slappt ut. Jag hade en plan, klappa om henne efter momentet  och sen gick vi fot fram till nästa anvisad plats, jag försökte hålla mitt fokus på henne och mindre fokus på tävlingsbanan och tävlingsledaren. Det kändes bra och samlat.


När det gäller fotgåendet så fick jag också mycket information, hade henne i bra position även sättandena fram till språngmarschen där hon blev lite het och halkade framåt en bit. Jag kommer lägga mycket vikt vid positionen framöver och att den ska bibehållas genom hela programmet. Vi har tränat mest på positionen i vänster halterna vilket märktes, jag har en bra plan som jag kommer fortsätta jobba med.


 


Ingångarna har en tendens att bli grunda så det kommer bli en ordentlig kampanj på det framöver.


Nu har jag flera veckor kvar till nästa tävling och de ska jag ta till vara på ordentligt.

Jag kommer fortsätta arbetet med att lära om fjärren, hon har tre riktigt bra skiften från ligg till stå, från stå till sitt och från sitt till stå, där är frambenen låsta resterande skiften rör hon även frambenen. Jag har inte vågat ändra så nära inpå tävlingar men nu kommer det hårdtränas.


Jag kommer arbeta med vittringen, på tävling och i kedjor har hon ett omtag vid ingången på vittringspinnen. På Maria kursen lyckades vi dock få fram det genom hetsig lek innan. Så nu kan jag plocka isär och träna enbart på detta.


Sedan har vi massa finlir, störningsträna, uthållighet, fart, flyt, momentsäkerhet osv osv   


Den 22/2-24/2 bär det av på talangläger, det kommer bli kanon kul! Ser verkligen fram emot det!!!


Med Inka har jag en klass två start i slutet på Mars och vi fortsätter grundträna. Parallellt med lite nya klass två moment. Hon har mognat en hel del de senaste månaderna och det märks tydligt i träningen där hon orkar koncentrera sig på ett helt annat sätt. Jag är otroligt nöjd med henne hon är en härlig hund att träna. Massa fart, följsam och lättlärd.


   







Av Hundutbildaren - 6 februari 2013 18:39


Dag två fanns inget tema utan vi körde väldigt individuellt med olika delar. Här kommer därför ett hopplock av lite allt möjligt.


Tävling

 

När man gjort några starter (främst i elit, där samma program körs, eller om man fastnar i en klass) så lär sig hunden vilket moment som är sist och då kommer även en belöningsförväntan in. I elitklass är fjärrdirrigering det sista momentet vilket är ett lugnt moment, här vill man inte ha en för ivrig hund då finns risken att den rör sig för mycket, inte lyssnar eller gör något annat som den inte ska.

Men hur ska man komma ifrån det? Man vill ju självklart ge sin hund en ordentlig belöning efter ett helt tävlingsprogram. Maria gav rådet att kliva av planen köra ännu ett eller två moment och därefter belöna, välj något som du vet att hunden är säker på och variera även detta. Ett klokt råd som jag kommer utöva redan på nästa tävling eftersom jag har en hög förväntan i fjärren.


Aktivitetsnivån är viktig både i träning och tävling. Är hunden lagom i aktivitet: Ja – fortsätt jobba.

Nej – ändra något.  

Det är lätt att man tränar på utan att analysera. Aktivitetsnivån kommer smitta över på momentet. Kör du alltid frittfölj det första du gör precis när du tagit hunden ur bilen och den egentligen är alldeles för het då kommer den känslan tillslut genomsyra hela det momentet. Kör du rutskick det sista du gör på träningspasset när hunden är trött och inte orkar ta i ordentligt då kommer det drabba utförandet i längden och hunden kommer inte ta i ordentligt.


Fokusera


Jag tror att det lätt kan bli för mastigt om man tänker på alla moment på en gång, det är svårt att fokusera på det som faktiskt är viktigt för den klassen som du och din hund är i om man kör ettans moment plus massa elit moment.


Naturligtvis finns det moment som är svåra som man behöver börja i tid med. Men i varje klass läggs ju grunder inför nästa klass. Att få fina grunder och moment som hunden blir säker på är mycket värt. Dessutom tycker jag det är riktigt roligt att få bita tag i nya moment när det är dags att gå upp en klass.

Under resans gång så lär jag mig också mer om min hund och hunden mognar vilket gör att strategin för inlärningen kommer ändras förfinas och bli bättre allt eftersom.


Ha fokus på vissa delar och detaljer i träningen. Skriv några rader med utvärdering. Se till att du får en bra utveckling av momentet, varje träningspass ska ta er framåt, om det inte gör det fundera på varför. När du är nöjd med resultatet så byter du fokus.


Kom ihåg:

Träningen ska vara skoj

Motivera med bra planering

Utvärdera och analysera


Tävlingsträning


Tävlingsträna ofta, även med unga hundar plocka de delar du har. Även om din hund inte kan gå fot så kan ni göra en ingång på plan genom att gå baklängesmarsch. Dina träningskompisar kan kommendera dig i bakgrunden när du tränar vadsomhelst.


Gör små kedjor med de delar som du har, det behöver inte vara moment det kan lika gärna vara ett trick, det väsentliga i den här träningen är att lära hunden att bli uthållig. (ibland får man utföra flera olika ”moment” innan belöningen kommer)  


Byt miljö ofta, ha olika störningar, utnyttja dina träningskompisar.


Utvärdera följande efter en tävlingsträning

Detaljer

Moment

Helhet

Gör en priolista inför fortsatt träning och ha ett tydligt mål


Trigger ord


Jag har olika triggers både på träning och tävling. Läten som betyder olika för hunden och som ska få den i rätt aktivitetsnivå. Andas ut tungt kan vara lugnande inför tillexempel fjärr. Andas hetsigt kan vara en trigger för att springa fort till kon exempelvis. Naturligtvis sker det diskret inför ett moment på själva tävlingen och på träning är det en mer omfattande och tydlig ritual. Jag märker en enorm skillnad, ska hunden springa fort så kan min trigger förbereda och ladda ordentligt. Den lugnande triggern är svårare men här måste man tänka aktivitetsnivå, ge den lugnande signalen först när hunden är lugn vid inlärning och tvärtom.


Stadgemoment


Platsliggning och sittande i grupp är viktiga moment och kräver mycket träning. Börja tidigt. I sittande i grupp vill vi att hunden ska tänka oavsett vad som händer så lägger jag mig inte ner eller reser mig upp. I platsliggning så tränar jag efter ett råd som Maria gav för flera år sedan: enda sättet för någon att få upp min hund från platsen är att gå fram och lyfta bort den. Bra målbilder.



  Lina tränar stadga med Zaphod Maria stör



Presentation


Hundutbildaren
Vi anordnar Utbildningar, kurser, föreläsningar, Clinics och Läger

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Hundutbildaren


Skapa flashcards