Våren är här och ett tydligt vårtecken är följande tidningsrubriker: Platt mage på fjorton dagar. Gå ner fem kilo på 7 dagar. Kom i form träna 5 min om dagen osv osv…

Visst låter det kanon, helt otroligt, för bra för att vara sant, det är det också!

Om man nu inte går och lägger sig under kniven så finns det inga genvägar. Det är hårt slit, målmedvetenhet och oftast en total förändring av både mat- och träningsvanor som måste till.

Visst kan man dra paralleller mellan detta och hundträning. Jag stöter ofta på personer som vill att man löser ett stort problem på en timme. De verkar tro att framstegen de får på denna timme kommer vara beständiga, att det sen är klart. Men ska man få hållbara resultat som sitter i alla olika situationer och miljöer så är det mycket träning som ska till, det finns inga genvägar bara smarta träningsupplägg.

Att tex lära en hund som drar mycket i kopplet att sluta dra och gå fint vid sidan tar lång tid och det krävs att man är konsekvent, målinriktad och att man har ett bra träningsupplägg. Precis samma slit som krävs för att bli vältränad själv. Men när man sen når resultat, när man märker att allt slit börjar löna sig då får man en kick och det kommer vara värt det.

I träning oavsett om det gäller din egen eller med hunden så har man en tendens att ge upp alldeles för fort. Det stod ju i tidningen att det bara skulle ta en vecka att få fast rumpa, nej det är ingen idé. Men tidningen skriver så för de vet att om de skulle skriva: Fast rumpa på 250 dagar, så skulle de sälja otroligt lite nummer.  Vi vill inte höra att resultat tar tid.

Så den som säger att det inte finns någon lösning på ett problem , borde egentligen omformulera sig och säga jag har inte tid att lägga ner den träning som behövs för att nå resultat.

Duktiga Riva blev i fredags Lydnadschampion! Hon går verkligen från klarhet till klarhet. Varje tävling har vi höjt oss och gjort bättre och den här tävlingen kändes verkligen bra. Vi fick fina poäng på mycket, sen har vi några små missar och detaljer som ska bli bättre. men överlag är jag väldigt nöjd med hennes utveckling.

Hon håller ihop hela programmet och det känns som vi skulle kunna köra på ganska mycket längre utan någon belöning. Hon har fin attityd hela vägen. Har lagt mycket vikt vid kedjor och att gå från låg aktivitet till hög aktivitet. Vi har bra "triggers" som fungerar och tänder henne på tävling.

Jag har sagt att vi ska satsa helhjärtat på lydnaden det här året, men nu börjar det bli fint i skogarna och då blir man sugen att komma igång med spårarbetet igen (jaja vi får väl se   ) Kanske testar att skicka in en anmälan i höst vem vet kanske kommer man med.

Jag har en del lydnadstävlingar framöver och 23/5-26/5 drar vi till Norge med Talangtruppen för en landskamp. Så nu vässar vi formen fram till dess.

Här är en länk till tävlingen i Kil

Här är en liten film hur jag lär in sitt under gång som finns med i Lydnadsklass 3 och elitklass.

Först börjar jag med att belöna frivilliga sitt framför mig. Jag kastar godisen så att hon får göra nya repetitioner.

Eftersom hon är van att komma in i utgångsställning dvs komma in och sätta sig på vänster sida, så måste jag visa att det inte är det vi tränar just nu, detta gör jag genom att sätta ut benet en bit. Och genom att belöna utåt.

Hon får sätta sig trots att jag rör mig på samma ställe, står och trampar på stället.

Jag börjar backa bakåt sakta minsta antydan till sitt belönas (fortfarande frivilligt, dvs utan kommando)

Påbörjar varje pass med att backa tillbaka och snabbrepetera, frivilligt framför, och backandes.

Sätter signal på beteendet dvs lägger på ett kommando. Säger det varje gång hon sätter sig. Har valt kommandot "Rumpa" detta pga att i elitklass ska hunden sitta, stå och ligga under gång och eftersom sitt och stå låter lika vill jag ha ett kommando som skiljer sig, för att undvika missuppfattningar. Hunden kan redan kommandot sitt men som ni ser är det inga problem att lära in sitt med ett nytt kommando.

Testar nu att säga kommandot rumpa lite innan beteendet för att se att hon förknippat sittandet med signalen.

I rörelse.

Backandes bakåt, nu premierar jag bakåt tanken och snabbheten, efter några upprepningar blir jag mer noga med att hon verkligen sätter sig.

Sist så testar jag att göra det under fotkommando, belönar extra mycket vid rätt, att hon är lite sne bryr jag mig inte om just nu. Testar också att göra det med en externbelöning i form av en leksak bakom henne.

Allt eftersom hon kommer att bli säkrare på att sätta sig så kommer jag börja sortera ut de sämre sättandena de som är sakta och snea och bara belöna de som blir riktigt bra.

Nästa fas i inlärningen blir att jobba med stadgan dvs att hon ska sitta kvar medan jag fortsätter gå.

Det blev ganska många reaktioner på mitt förra blogginlägg, kul att höra många olika åsikter. En del höll med, andra inte, vilket såklart är helt okej. Ingenting är svart eller vitt. Naturligtvis finns det teoretiker som är duktiga instruktörer och det finns de som är väldigt duktiga på att träna hund som inte kan lära ut alls. Anledningen till att jag skrev inlägget var egentligen för att väcka lite debatt, jag tror det är bra att vara kritisk i sitt val av instruktör, det finns många instruktörer på marknaden, (både seriösa och oseriösa) det kan vara riktigt svårt att välja, beslutet har ofta stor betydelse. Något annat som är väldigt viktigt att reflektera över är val av inlärningsmetoder. Vilken metod passar dig och din hund bäst.

Tävlingar

Förra helgen tävlade jag med båda hundarna på Forshaga BK. Det resulterade i vinst med båda. Inka är nu uppflyttad till klass 3. Filmklipp på tävlingen här

Idag tävlade jag Elit på Bengtsfors BK med Riva. Det var svårt eftersom det snöat under natten. Planen var snötäckt, våt och lerig. Riva har inga problem med att sitta och ligga när det är blött (tack alla timmars träning på vattensjuka planer) Däremot var det svårt att urskilja koner och apporter som nästan försvann i den melerade backen. Det var dessutom svårt att gå eftersom planen var halkig.

Riva skötte sig dock utmärkt, fin kontakt, härlig attityd, fin fart och positionen satt som ett smäck, positionskampanjen har gett utdelning (fick tom beröm av domaren efteråt för fin position.)   

Tyvärr nollade vi apporteringsdirrigeringen Riva såg helt enkelt inte konen och apporterna. Samma på hopp apport, metallen försvann i underlaget och hon fick leta en stund innan hon såg den. Men i övrigt gjorde hon ett toppen program och trots nollan räckte det till ett första pris.

Så här såg betygen ut:

Sitt i grupp 10
Plats 10
FF 9
Z 10
Inkallning 8,5
Rutan 8,5
Apport m dirr. 0
Hopp apport 6
Vittring 10
Fjärr 8,5

Summa 257 poäng.

Bild från Forshaga BK

Jag  har funderat på olika instruktörers kompetens på sistone. Vad gör en bra instruktör till en bra instruktör? Hur tänker man som kursdeltagare?

Ett exempel: Fredrik är utbildad kock och arbetar som hemkunskapslärare, han kan receptboken utantill men han kan inte laga mat. Maten bränns vid, det kokar över, smakar dåligt, osv. Men han jobbar med att lära andra laga mat! Han är duktig med allt det teoretiska, kan alla termer och kan väldigt mycket fakta runt alla ingredienser, men hur går det när han ska visa och instruera i det praktiska arbetet?

Jag tror ni förstår vart jag vill komma.

Om en instruktör har en inkallningskurs vill man då som kursdeltagare att instruktören själv ska ha en hund som kan komma på inkallning eller spelar det ingen roll? Instruktören vet ju hur man lär in det rent teoretiskt.

Om jag vänder mig till en instruktör för att jobba med utfall mot andra hundar medan instruktörens egna hund ständigt gör utfall, kommer jag då kunna känna förtroende för denne?

Det finns omständigheter som gör att man misslyckas i sin hundträning, dåliga mentala egenskaper hos hunden, dåliga erfarenheter (påflugen av en annan hund tex.) Men ärligt talat om hunden är någorlunda normal och man ändå misslyckas kan man då lära andra att lära sina hundar?

Jag har gått många utbildningar, läst massa böcker, pluggat på, gjort prov, lärt mig alla ”fina” termer och begrepp. När jag står ute och håller kurs är det inte den fina frasen ur den braiga boken som jag lär ut, det är mina praktiska kunskaper som är min bästa kunskapskälla, visst har utbildningarna och böckerna hjälpt mig mycket i min träning men det är först när jag jobbat med det praktiskt som jag vet om det fungerar eller ej oftast måste man modifiera, ändra, lägga till nåt, ta bort nåt… En hund reagerar på ett sätt, en annan på ett helt annat. Kan jag hjälpa kursdeltagaren med något som jag aldrig lyckats med själv, bara läst om?

Om en instruktör ska hålla en tävlingskurs fast denne aldrig själv har tävlat, eller tävlat med ständigt dåliga resultat, är denne då kompetent att hålla en sådan kurs? Det finns många aspekter till varför det kan gå dåligt, mycket att skylla på (nerver, miljö, störningar osv osv), men faktum kvarstår är denna instruktör kompetent nog.

Jag tycker instruktörens hund är ett kvitto på dennes kunskaper (återigen så är jag mycket väl medveten om att det finns faktorer som gör att även en instruktör misslyckas) men om det sker med flera olika hundar som denne har, och om denne ständigt väljer hundar med mentalt dåliga egenskaper är denne då duktig på att läsa hund?

Vårt jobb innebär inte bara att vi ska instruera kursdeltagaren, vi ska kunna plocka fram det bästa hos både förare och hund oavsett personlighetstyp och hundtyp. Vi ska kunna läsa av både hund och förare. Ge lättfattliga instruktioner och kunna ta blixtsnabba beslut beroende på hur hunden reagerar. Det finns inte en mall ”följ den här så kommer ni lyckas” man måste kunna läsa av och ändra beroende på reaktioner och resultat.

Mycket kritik har riktats mot universiteten, utbildningarna har dålig verklighetsförankring. I en nyligen gjord undersökning var få företagare nöjda med den kunskap de nyutbildade hade. Vilka står och lär eleverna? Teoretiker! In med lärare som varit ute i ”verkligheten” (det borde vara ett kompetenskrav) som vet vad eleverna kommer ha nytta av, vad som är viktigt att kunna, vad man ska lägga fokus på.

Detsamma måste väl gälla för instruktörer?

När det gäller hund så blir man aldrig färdig lärd, det finns alltid mer att lära, frågan är räcker det att ha goda teoretiska kunskaper. Hjälper det någon att slänga runt "fina" obegripliga (för nybörjaren) termer, som gör att kursdeltagaren känner sig lite dum. Och det värsta, om kursdeltagaren misslyckas så kan man alltid lägga skulden hos denne, "dåligt ledarskap" (spyr lite lätt i munnen). Visst kan det finnas hopplösa fall då man har svårt att nå den som går kurs av någon anledning, men i de flesta fall går det att hjälpa och guida kursdeltagaren till framgång och om man inte klarar det så kanske man ska rannsaka sig själv. Det finns alltid konkreta lösningar för varje problem, det ska inte behöva bemötas med "luddiga" utsvävningar, eller skuldbeläggas.

Vore intressant att höra hur ni tänker angående detta. Enligt mig finns det många duktiga kompetenta instruktörer där ute men det finns en hel del dåliga och om man inte är lite kritisk i sitt val av instruktör så kan det faktiskt få stora och jobbiga konsekvenser.

Gilla oss på Facebook 

Igår tävlade jag lydnad med hundarna i 4Hs ridhus, arrangerat av Hammarö BK. Som vanligt gav det massa information.

Jag har ju jobbat extremt mycket med Rivas position i fotgåendet i både gåendet och halterna där hon tidigare gick och sätte sig lite för långt fram. På träning har det hållt fint men på tävling har hon halkat fram en bit in i programet, men på gårdagens tävling höll positionen hela vägen. Jag är så otroligt nöjd! Naturligtvis är det inte klart bara för det, men det gav kvitto på att vi är på rätt väg.

En annan sak som vi lagt kraft på är vittringen där hon gärna gjort ett omtag på vittringspinnen vid ingången, den här tävlingen höll hon den i samma grepp hela tiden YES!!!!

Z:at jag är nöjd tyckte hon gjorde skiftena fint och säkert, jag fick kritik att jag gick sakta så det får jag ta med mig.

Inkallningen kändes fin och säker, hon kan ställa sig något snabbare det får vi jobba vidare med, men hon tog verkligen i och hade fint tempo, läggandet var jättefint.

Apportering med dirrigering hon sprang rakt till kon vilket var bra, trots att hon stod vänd åt höger så var det inga problem att hämta vänster apport, hon sprang fort ut och fort in. Väldigt fint, det enda som felade var att hon hamnade lite långt fram i ingången.

Rutan där gjorde hon en liten båge till konen och hon kunde ha sprungit lite fortare men skicket till rutan var väldigt fint, rakt, bra tempo, direkt in i rutan och la sig fort. När jag kallade in kom hon snabbt, men där får vi jobba på att ha ett bättre fotgående och avslut, det är en väldigt glad hund som sluter upp i alla fall.

Hopp apport hennes paradmoment tror vi fått tia på nästan varenda tävling.

Fjärren vårt svagaste moment hon har några riktigt bra skiften med låsta framben men jag har en plan och jobbar med de svaga skiftena. När man lär om får man räkna med att det tar tid innan det sätter sig ordentligt och håller på tävling.

Min plan nu är att jobba intensivt på alla ingångar, hon är lite för grund så det kan bli bättre. Konskicken jobbar vi med för att göra rakare och snabbare.

Snabbare ställande i inkallningen. Och allt annat både små detaljer och helheten.

Här är en film på vår tävling