När vi bestämde oss för att flytta fanns lite tankar på att jag eventuellt skulle söka anställning istället för att ha eget företag, det är ju betydligt lugnare du har din lön som kommer varje månad, inget huvudgripande ansvar oftast bara åtta timmars dagar, mycket fördelar. Men ju mer jag tänkte på det desto mer självklart kändes det att satsa på företag igen. Jag kommer ur en familj som i generationer drivit egna företag.  Min största förebild Mormor var egen företagare, hennes pappa var det och min mamma är det, så jag kanske har det i blodet. Dessutom lever jag ihop med en man som är det.

Livet är för kort för att harva runt på ett tråkigt jobb, jag vill jobba med något som jag tycker är kul. Något som känns meningsfullt.

Jag älskar uppstartningsfasen - spruta idéer, planera, marknadsföra, fixa, osv. Jag som person går alltid in helhjärtat för sådant jag tycker är kul, detta är både positivt och negativt men förhoppningsvis har jag lärt mig en del under åren och kan undvika att boka upp dygnets alla timmar. Jag kommer starta två företag i Karlstad ett själv och ett ihop med en tjej, ett helt nytt koncept i Karlstad som vi båda tror starkt på. Planering pågår för fullt. I båda företagen kommer jag att jobba med hundar.

Jag förstår att många blir avskräckta från att starta eget, herregud alla papper och regler, men det är verkligen inte så komplicerat som det verkar. Det finns väldigt bra hjälp att få. Det viktigaste är att det finns en marknad för din idé, så att göra en marknadsundersökning är inte så dumt. Finns det ett behov, finns det konkurrenter och om det gör det vad kan du erbjuda som är bättre? Vart finns dina kunder? Hur kan du locka dom till dig? Är du övertygande, brinner du för det du gör? Om inte du tror på din idé så kommer ingen annan att göra det heller!

Det finns aldrig några garantier men vågar man inget så vinner man inget.

Jag har anmält mig och Riva till sex brukstävlingar, nu är det bara att hålla tummarna för att man kommer med på några. Blir dock till att åka en bit, ovanligt få tävlingar i närområdet, får damma av husvagnen.

Jag känner mig verkligen motiverad, jag gillar att tävla (om man bortser från det faktum att dom startar alldeles för tidigt på morgonen). Målet är inte att vinna, utan att mina mål för varje moment uppfylls. Om det sen leder till att vi vinner så är det en stor bonus, men att vinna med dåliga poäng kan kvitta, då blir vinsten inget värt. Tycker följande text från boken Lyckas på tävling förklarar det bra :

 Du ska tävla lydnadsklass 1 (där totalpoängen är 200) Ditt mål är att vinna. Ni gör en suverän insats och får 199 poäng, men någon annan får full pott och vinner. Då kan du väl inte vara nöjd utifrån ditt mål? Eller vad sägs om scenariot att du vinner trots en dålig prestation och tre nollade moment, men de fåtal konkurrenterna fick ännu sämre resultat. Är du då nöjd?

Att vinna är ett dåligt mål, det säger inget om din prestation egentligen. Så även om jag gillar att vinna så är det absolut inte målet.

Jag laddar upp inför tävlingssäsongen genom att fysträna med Riva, jag vill att hon ska vara i bästa kondition, vi cyklar, springer, går och tränar varje dag.

På lydnadsträningen handlar det mycket om att stärka rutiner, jobba med våra svagheter, jobba med långa kedjor och störningsträna.

I skogen arbetar vi just nu med att få upp noskonditionen efter vinter vilan, både i spåret och i uppletandet.

Idag började tävlingskursen, det är så roligt att få följa, stötta och peppa ett härligt gäng tävlingssugna kursdeltagare, och förhoppningsvis få se dom skörda framgångar på många tävlingar framöver. Att fila och peta i moment är bland det roligaste jag vet, och vi har en härlig vår med massor av nyttig träning framöver.

Härligt jobb jag har =)

I några dagar har jag jobbat med delar i framåtsändande. Framförallt med tempo och riktning. Jag börjar få till det tempo jag eftersträvar, men mitt största huvudbry just nu är att det är väldigt små skillnader i tempot, skillnaden mellan ett bra (sakta) tempo och ett något snabbare är hårfin. Jag har bestämt mig för att hålla på kriterierna och bryter när det går lite för fort, men jag är tveksam till att hon förstår skillnaden.

Min tanke är också att lära henne att ju fortare jag går bakom dessto saktare ska hon gå.

Idag jobbade jag med lite olika belöningsplaceringar, kastade bla leksaken bredvid sträckan, jag tycker mig se en skillnad i tempot när hon har en synlig extern belöning. Kicki fick vid några tillfällen hålla i leksaken rakt framför henne och retas med den, tanken är att bara premiera sakta tempo och bryta på en felsignal och börja om vid för högt tempo. Tyckte att jag fick bra resultat.

Jag jobbade också med störningar bakom, tex att jag små joggar bakom, släpar fötterna, prasslar med jackan och i fickorna, dunkar leksaken i backen, jonglerar med den i luften låtsas kasta den osv.

Oavsett vad jag gör bakom henne så måste hon hålla sin riktning och sitt tempo, jag ser det som en lek mitt jobb är att göra vad jag kan för att störa ut henne, om jag lyckas så drar Riva lärdom av det, hennes chans till belöning försvinner och vi börjar om, faktum är att hon väldigt sällan gör om samma misstag två gånger.

Jag kommer inte börja kedja framåtsändande förrän varje del sitter perfekt. Men utvecklingen går fort eftersom förkunskapen sitter sen förut. Några delar förändras: saktare tempo i andra delen. En tydligare inbromsning vid gruppen, det ska nästan bli ett stopp där innan hon fortsätter sakta fram, och jag vill kunna påverka på tävling utan att behöva säga något, är tempot för högt så ska jag kunna öka på tempot varvid hon saktar ner sitt tempo.

Kan våra belöningar bli bättre?  Självklart !

Jag har en hund som väljer leken. Hon älskar att leka och är beredd att göra det mesta för att få sin leksak.

Men godiset kan kvitta, visst hon tar godisarna, hon jobbar för dom, eller snarare så är det väl jobbet som är roligare än godiset, får jag en känsla av.

Jag väljer nästan alltid lekbelöning pga detta, jag får bättre engagemang och motivationen är på topp. Men faktum är att jag helst skulle vilja se att hon var lika matfixerad som lekgalen. Jag har prövat det mesta i godisväg allt ifrån kött, korv, köttbullar, blodpudding osv. Men samma resultat med allt, hon tar det men utan att bli exalterad och kunde hon prata så skulle hon sagt ge hit min leksak istället.

Går det då att leka fram ett bättre godisintresse? Klart att det gör. Måste godisen ges direkt i munnen? Det går att lattja med den, låta hunden jaga ikapp den i handen, slänga iväg den göra godisen levande. Att träna med en ”hungrig” hund hjälper också till, låta den arbeta för sin föda helt enkelt.

Varför kan jag då inte bara nöja mig med en leksaksbelöning? Jobbar jag tex med små detaljer där hunden ska repetera ett beteende gång på gång så blir det helt enkelt dålig kvalité på träningen av att avbryta med lek, hunden tappar dessutom sin position.

Den kanske behöver ha en lugn aktivitetsnivå och det är svårt att uppnå med lek.

Hur gör man då med en hund som är tvärtom, som inte är lekintresserad och som mycket hellre väljer godisar. Jag tyckte Fannys hund Shejpa var ett lysande exempel på hur bra det går att lyckas få upp intresset för leken. Hon lekte precis som en lekgalen hund.

Precis som vi var inne på under kursens gång så tror jag att det är väldigt viktigt att man inte väljer att belöna med godis pga att hunden väljer bort leken eller leker dåligt. Då tränar man sin hund att leka sämre eller välja bort det helt – om jag inte leker så kommer bästa godis belöningen fram. Här får man tänka tvärtom hunden måste leka för att få godis. Successivt bygger man upp en bättre och längre lek med hjälp av att belöna med godis.

När är det troligast att hunden leker? När den går och nosar eller sitter ner? Nej troligtvis inte. Du behöver försätta hunden i ett tillstånd där du tror att den har lättare för att börja leka. Alltså få upp den i aktivitet. Kanske genom att hunden får jaga ikapp dig, att springa med dig kan vara nyckeln som gör att den går igång och leker.

Leka korta stunder, sluta när hunden har som bäst intensitet. Ha en ritual hemma där du dagligen leker en liten stund själv med leksaken, medan hunden bara får titta på, detta för att bygga intresse.

Tänka på hur man leker, röra sig bort med leksaken, strunta i hunden, prata med leksaken, gömma den under sig, dra den i ett snöre på backen, kasta den ihop med en annan fram och tillbaka. Låta någon hålla hunden medan du springer runt och leker, hunden får bara släppas då den är riktigt leksugen.

Val av leksak har också betydelse, vad gillar hunden? Min erfarenhet är att pälsstycken går många hundar igång på, ett tips kan vara att klippa i en gammal jacka med päls runt huvan tex och sedan binda det i ett snöre. På kurs har vi lyckats få igång många hundar med en sådan belöning. Men här får man pröva sig fram.

Min bror ägnade sig en stund åt att kasta freesbee på ett fält åt min hund, med resultatet att hon blev alldeles tokig i den. Det drar jag stor fördel av, det är hennes absolut bästa belöningsleksak, freesbeen fick byta hem och bor numera i min träningsryggsäck.

Sammanfattningsvis – Man vinner otroligt mycket på att utveckla sina belöningar oavsett om det gäller godis eller leken, vi får en engagerad och motiverad hund att jobba med. Vi kan variera våra belöningar utefter vad vi tränar och vad som passar bäst för beteendet som vi vill ha.

Tankar efter belöningsutvecklings kurs som hölls av Fanny Gott på Klickerklok, jag gick som observatör.

Fick ett mail från Frida i Norrland som tänker starta upp ett hundpensionat där och som hade frågor om detta, jag tänkte sammanfatta svaren här.

Jag beskrev en del i ett tidigare blogginlägg och vill poängtera att det inte alltid är en dans på rosor när man ska starta nytt, detta tror jag gäller i de flesta branscher man måste vara otroligt målmedveten och ha ett genuint intresse för att orka.

Det tar ca tre år för de flesta innan man hunnit bli etablerad. Jag måste säga att nu efter sju år i braschen så flyter iaf mitt arbete otroligt lätt, det finns en stor skara stammkunder, någon marknadsföring behövs i stort sett inte längre vi är välkända och har ett gott rykte på marknaden. Det finns bra och välfungerande rutiner som kunderna är väl insatta i, och nu för tiden kan jag faktiskt bli sjuk utan att behöva jobba, jag kan också ha semester. Jag har förmånen att ha duktig personal.

Mitt råd är att besöka flera olika pensionat, vara med en dag, fråga om allt ! Vilka misstag har dom gjort, och lära sig av dom (jag har beskrivit en del av mina i tidigare inlägg)

Att vi nu säljer har inget att göra med pensionatsarbetet det kommer jag sakna i massor.

Till den sista frågan: Är det värt allt slit - Ja för mig har det varit det, allt slit som jag lagt ner ibörjan har gett utdelning och lett till en skön tillvaro.  jag har också turen att få jobba med det jag tycker är roligast nämligen hundar. Sen har vi alla fördelar med att vara egen, du bestämmer över dig själv, du kan påverka och förverkliga dina drömmar. Så jag säger bara go for it !!!

Lycka till !!!

Jag har varit på utvecklingssamtal i skolan idag för dottern som går i första klass.

Detta är något som går att applicera även i hundträningen, både på kurser och mellan träningskompisar. Jag har ibland haft något liknande i slutet på mina kurser fast jag har kallat det för individuell vägledning, det som gjorde det svårt var att det tog ganska mycket tid i anspråk och att det blev en del väntan för övriga ekipage. Är man däremot två så kan den ena sysselsätta övriga medan den andra pratar med en och en.  Ett annat sätt kan vara att man låter kursdeltagarna följas åt och jobba mycket i par sedan får dom i slutet av kursen utvärdera varandra.

Kan man då lära sig något av detta? Ja absolut, man blir ofta hemmablind både gällande sina styrkor och sina svagheter, att vara öppen för konstruktiv kritik är viktigt för utvecklingen. Måste man då vara ”proffs” för att kunna ge kritik, nej jag tycker inte det, ibland kan den bästa ”ögonöppnaren” komma från en icke hundtränare som ser allt på ett annorlunda sätt.

Fler positiva effekter är att man måste vara både fokuserad och engagerad under träningens eller tävlingens gång, om jag ska kunna komma med en utvärdering efteråt ja då måste jag också analysera, fokusera och engagera mig i det som händer. Man blir också delaktig på ett helt annat sätt. Det hjälper att skriva ner kritiken på ett papper för att hjälpa minnet på traven. Det är naturligtvis helt upp till var och en som får kritik vad man gör med den, jag kan välja att lyssna och ta till mig, jag kan strunta i den och tycka att det är obefogat. Jag kan ta vissa delar och strunta i andra.

Att klanka ner hjälper dock ingen, kritiken måste vara just en ögonöppnare den ska helst vara peppande för fortsatt utveckling och ska lyfta ekipaget istället för att sänka, detta är en konst som kräver träning, i skolvärlden får eleven själv vara väldigt delaktig och själva resonera sig fram till lösningar och mål, allt handlar om delaktighet. Det blir också en sporre för fortsatt träning.