På tävling är det mycket att hålla reda på inte bara för hunden utan för oss förare. Momentordningen, olika förberedelser innan varje moment och efter varje moment, du ska lyssna till tävlingsledaren och verkställa dennes order. Du blir anvisad olika uppställningsplatser, ställa upp, invänta, eventuellt behöver du ställa nån fråga, eller svara på nån fråga. Du ska ta emot apporter och liknande.

Det är mycket att hålla reda på, ihop med eventuella tävlingsnerver.

Ju mer saker du inkluderar till tävlingen desto mer för dig att hålla reda på. Om det då inte sitter i ryggmärgen så måste du ha detta i åtanke under tävlingen. Jag har själv svårt för detta även om jag inte blir jättenervös när jag tävlar längre, så vet jag ändå att vissa saker är svåra för mig.

Fick en tankeställare på senaste tävlingen med Riva. Jag har tränat position och med hjälp av olika benrörelser kan jag öka hennes förutsättningar för att hamna i rätt position. Men på tävling gick det inte. Problemet är att dessa rörelser inte kommer naturligt för mig och jag måste hela tiden tänka på dem för att kunna utföra dem. På tävling kopplas reptilhjärnan in och rörelsemönstret som sitter i ryggmärgen kommer fram.

Jag kom då fram till följande antingen tränar jag själv på att torrgå massor tills det sätter sig i ryggmärgen, eller så lägger jag upp en annan träningsstrategi . Det är svårt att lära om, frågan är vem det är svårast för mig eller hunden.

Samma sak med kommandon, man kan ha tusen olika kommandon för olika rörelser. I fjärren kan du ha olika ord för varje skifte, på ställande under gång ett kommando, på ställande under inkallning ett annat kommando osv. Men orkar man hålla reda på alla olika kommandon i tävlingssituationen. Jag har till och med svårt för att säga rätt hundnamn ibland.

 När du sitter med träningsboken planerar och lägger upp planer så har du gott om tid att tänka. Samma när du tränar, du har gott om tid att planera för en vänstersväng i fotgåendet hjärnan hinner registrera och planera. När du kommer till tävling kommer en viss stress automatiskt in och det är lätt att reptilhjärnan slår på, vi gör det som sitter i ryggmärgen. Du vet att dina axlar ska vara raka men automatiskt vrids dem för det sitter i ryggmärgen och du måste aktivt tänka på att inte göra det.

Om alla de här olika momenten är svåra för mig, tänk då på hur hunden har det. Den märker såklart av din nervositet och blir eventuellt själv stressad. Den ska på kort tid prestera, utan belöning och med massa störning det är lätt att även hundens hjärna lägger av och gamla problem ploppar upp, helt enkelt för att hunden måste precis som vi tänka på det den gör och vid distraktion kommer lätt gamla inlärda beteenden fram.

-  Hunden gör det bara på tävling, konstigt, aldrig på träning.

Det kanske inte är så konstigt.

En vanlig uppfattning verkar vara att hunden gör det medvetet för att ”jävlas” eller att den gör det i protest, eller för att testa dig. Hm om jag inte klarar av att gå på ett visst sätt på tävling gör jag det medvetet då för att jävlas? Självklart inte! Det är min reptilhjärna som tar fram mitt mest naturliga beteende i en ovanligt stressad situation.

I lördags gjorde jag och Inka tävlingsdebut i lydnadsklass ett. Jag hade inga förväntningar, jag vet att hon är duktig och vi har tränat mycket, men hon är fortfarande väldigt omogen och har massa "myror" i kroppen. Min plan var därför att dränera energi innan tävlingen. Bus med bästa hundkompisen Snipe, promenader och flera träningspass innan tävlingen gjorde susen.

Jag stod i godan ro och tittade på ett ekipage när mitt startnummer ropades ut, ekipaget innan mig hade strukit sig så jag fick snabbt springa till bilen ta ut Inka och kliva rätt in i hallen. Trots detta var hon samlad och lugn. Jag är så nöjd med min lilla galna hund. Allt kan bli bättre och inget sitter perfekt. Men jag är så imponerad över att hon höll ihop så fint genom hela programmet.

Film på tävlingen:

Vi fick ihop 186 poäng fick 1:a pris och vann tävlingen.

Min träningskompis Louise gjorde debut med sin BC Snipe och gjorde ett strålande fint program. Hade ståpäls under hela hennes tävling. Endast 1,5 poäng skilde oss åt. Efteråt firade vi såklart   

Elit på söndag

På Söndagen var det Rivas tur att tävla. Hon överraskade genom att göra fel i detaljer som hon varit väldigt säker på och jag kan bara konstatera att man aldrig ska tro att något är klart, att alla delar måste tränas med regelbundenhet.

När jag i efterhand analyserar så tror jag att min uppvärmning ställde till det inför första halvan, (de delade upp tävlingsprogrammet i två halvor) jag kände att jag ville stärka upp rutskick och gjorde några stycken på raken och därefter några inkallningar. När jag sedan skulle in och tävla dröjde det inte länge innan jag kände att hon var alldeles för het i fotgåendet vilket direkt påverkar positionen negativt.

Första halvan:

Inför nästa tävlingshalva körde jag några apporteringar och konskick innan vi klev in på planen, nu var känslan bra och jag var supernöjd hon fick börja med fartiga moment och det är hennes melodi. Betygen blev bra och några små missar så som omtag på vittringspinnen och islag i hoppet kostade oss första priset. 6,5 poäng ifrån.

Men det spelar egentligen ingen roll mitt mål är ju högre än så.

För varje tävling lär vi oss massor som vi tar till oss och med kunskap mer rutin och bättre momentsäkerhet så närmar vi oss. När alla bitar kommer på plats kommer det bli riktigt bra.

Andra halvan:

Nu laddar jag och Riva om inför vår nästa tävling som är om två veckor. Med Inka är planen en start i Lydnadsklass två i Mars.