hundutbildaren

Alla inlägg den 4 maj 2011

Av Hundutbildaren - 4 maj 2011 00:03


Ledarskap – ett begrepp inom hundvärlden, många olika åsikter. Förlegat?


Ledarskaps råden kan se ut så här:


-          Aldrig låta hunden äta före dig

-          Du ska gå först ut genom dörren

-          Trycka ner hunden på backen, tills den “ger upp”

-          Låta dominant och sträng på rösten

-          Plocka ner den handgripligen

-          Ta den i nackskinnet när den gör ofog

-          Ta ifrån mat och ben med jämna mellanrum

-          Aldrig kliva över hunden, den ska flytta sig när du kommer

-          Aldrig låta hunden vinna en dragkamp

-          Inte låta den ligga i sängen eller soffan, den ska alltid ligga lägre än dig


Känner du igen dessa råd?


Kan man skylla på dåligt “ledarskap” när hunden är jobbig, olydig, dum och osansad?


Finns det belägg för “ledarskapet”?



Rangordningsteorierna härstammar från forskning gjorda på vargflockar, vilket berättigar dominans mot hunden, och är det starkaste argumentet för att ledarskap är av stor betydelse i hunduppfostran.

Men tänk om forkningen utförts på ett felaktigt sätt. Att sådant vi trodde var sanningar faktiskt inte är det.

Forskning säger att i flocksituationen finns en stark rangordning, en tydlig ledare som visar dominans gentemot de ranglåga individerna. Men den forskningen härstammar nästan uteslutande från flockar i fångenskap som har begränsad tillgång till resurser, på grund av det uppstår en hård konkurrans, som leder till dominans och aggressioner sinsemellan individerna i flocken. Dessutom har inte flockmedlemmarna valt att leva tillsammans, individen som inte kan samarbeta kan således inte lämna flocken, vilket sannolikt hade skett i det vilda. 

På senare tid har en del forskning gjorts i det vilda med resultat som skiljer sig enormt mycket från den gamla forskningen på flockar i fångenskap.


I den vilda flocken finns ingen tydlig rangordning i form av dominans- eller underkastelserelationer, istället hålls flocken ihop av vänskapliga och ömma relationer. Individerna ligger tätt ihop värmer varandra, hjälps åt att leka med ungarna, samarbetar i jakt, och i att undvika att bli dödade och påvisar föda för varandra. I naturen kan en varg när som helst lämna flocken om den vill, därför måste det vara attraktivt att leva i flocken om några ska stanna kvar. Det är viktigt att konflikter endast uppstår när det är som allra mest nödvändigt och att de vänliga handlingarna är de mest framträdande. 


Kan vi beteckna oss som flock?



-  En hund betraktar sig som en hund och inte som en människa (en hyena kan inte bilda flock  med ett lejon) en skrattretande tanke, egentligen lika osannolik som att hund och människa bildar flock


-  Normala hundar kan ingå gemenskap med oss människor trots att vi tillhör olika arter



-  Gemenskapen mellan hundar och människor har få likheter med en hundflock, studera samspelet mellan hundar och se skillnaden


-  Endast om man har flera hundar kan man prata om ett rangordningssystem hundarna sinsemellan (vilket kan liknas vid vargflocken i fångenskap) men om man endast har en hund så förekommer inte rangordning alls eftersom vi inte är artfränder



Att som instruktör skylla hundens problem på att ägaren har ett “dåligt ledarskap” är ett fegt sätt att komma undan konkreta råd.  Tyvärr används begreppet “ledarskap” allt för ofta på kurser. Och som alltså inte alls är relevant eller sanningsenligt. Det är ett förlegat och okunnigt uttalande.


Bestraffningar och tillrättavisningar förstör förtroende.


Om din hund morrar åt dig ska inte det tolkas som att den försöker dominera dig, utan som att den är rädd och inte riktigt litar på dig.


Förtroendefulla relationer präglas av kärlek, omtanke och respekt.


Dags att begrava följande begrepp i vår relation till hunden:



Ledarskap, flockledare, ledare, rangordning och dominans. Det är uttryck som passar i artfränders flockar.


Hur vill du ha det i förhållandet till din hund?

Självklart ska det finnas regler, jag förespråkar absolut inte att hunden ska få göra precis som den vill, jag har regler för mina hundar. En stor skillnad är att istället för att fokusera på vad hunden INTE får göra, fokusera på vad hunden SKA göra.

Exempel:   1) Hunden får inte hoppa upp när den hälsar på människor (fokus på problemet)


2) Hunden ska hålla alla fyra tassarna på backen när den hälsar på människor (fokus på beteendet vi vill lära hunden)


Kanske inte verkar vara någon stor skillnad på dessa exempel, men det är det! Att hunden inte får hoppa  gör att vi i första hand tänker bestraffning, känner irritation och ser det som ett jobbigt problem. Tänker vi istället på vad hunden ska göra istället, då tänker vi först och främst inlärningsmässigt, så här vill jag att det ska se ut, och vi kan nu börja planera hur det beteendet ska kunna uppnås.


Inlärning: En hund gör ingenting som den inte tjänar på, hundar är extremt själviska. Så vad tjänar hunden på att hoppa, uppmärksamhet, klappar, kanske även lek och godis. Detta blir ofta starkt befäst när hunden är valp och man tycker det är gulligt med en liten valp som hoppar upp i knä, den får pussa dig och massor av klappar och gos. Plötsligt är den stor och då är det inte lika roligt när den hoppar. Alltså får man se till att hunden inte vinner något på att hoppa. Provocera fram hoppandet men när hunden hoppar blir man passiv, först när hunden har alla tassar på marken så får den vad den vill – uppmärksamhet, gos, klappar kanske även godis för att visa att det är väldigt bra att vara kvar på marken, det är det enda beteende som lönar sig. Upprepa och träna med många olika människor, så är beteendet snart befäst.


Andra exempel med fokus på problemet:


-          Hunden piper under lydnadsträning

-          Hunden drar i kopplet

-          Hunden gör utfall mot andra hundar

-          Hunden kommer inte på inkallning



Med fokus på inlärningen:


-     Tystnad under lydnadsträningen

-     Hunden ska gå i slakt koppel

-     Hunden ska hålla kontakt med mig istället för att fokusera på mötande hund

-     När jag ropar ska hunden komma i full fart till mig


 När man fokuserar på själva problemet så är det svårt att se lösningar, problemet tar över, vi fokuserar mer på vad hunden inte ska göra.


När vi istället fokuserar på vad hunden ska göra, så blir det så mycket lättare att träna. Vi kan ta exemplet  med pip, vad ska vi göra med pipet om vi fokuserar på det, korrigera varje gång hunden piper? Vad kan det leda till? Förmodligen mer pip – eftersom pip oftast härstammar från frustration och för högt ställda krav.

Nu fokuserar vi på tystnad, hur kan vi jobba – ge hunden mycket förstärkning vid tystnad, lägga upp övningarna så det blir lätt för hunden att lyckas vara tyst. Vad händer då när hunden piper – vi ignorerar pipen. Pipen leder inte till någon förstärkning, det gör däremot tystnad.


Ett annat exempel: Utfall mot andra hundar med fokus på problemet – vi får möte med en annan hund och kan återigen konstatera att detta möte spårade ur och ledde till ett utfall. Vilket resulterar i en ledsen ägare och en hund som sannolikt inte alls uppmärksamat att ägaren skällade på den genom mötet, om hunden mot förmodan uppmärksamat detta så är det högst sannolikt att den ser det som att ägaren hjälper sin hund att skälla på den andra hunden. Om ägaren har gått handgripligen fram och tagit tag i sin hund i mötet, så har obehags känslan hos hunden förstärkts ytterligare. En annan hund blir förknippad med rädsla obehag och smärta, hur tror du den kommer reagera vid nästa möte?


Nu fokuserar vi på hur vi vill att mötet ska se ut istället – Jag vill att min hund ska vara lugn och fokusera på mig istället för på den vi möter. Vad behöver jag då lära min hund. Hur kan jag plocka isär beteendet så att det blir lätt för hunden att lyckas. Introducerar jag ett möte här, kommer det med all sannolikhet att misslyckas, därför är det fel ände att börja. Jag vill börja lära min hund att hålla kontakt med mig utan störningar, därefter lägger vi successivt till olika störningar, och slutligen när hunden är redo så introducerar man en annan hund i träningen men på ett väldigt långt avstånd. Detta innebär så klart mycket träning, men resultatet är utfallsfria möten.



Alla vardagslydnadsregler bör tränas utifrån detta tankesätt



-    Vilket beteende vill jag ha

-    Kan jag använda det hunden vill ha, till min egen fördel

-    Kan jag förstärka extra mycket genom att se till att rätt beteendet verkligen lönar sig

-    När ska jag förstärka

-    Kriterier

-    Vad ska jag göra om problembeteendet kommer

-     Utvärdera

-     Upprepa, befäst beteendet


Kan vi lära något av Delfintränare?



Vi hundägare har mycket att lära av delfintränare. Delfintränaren kan inte jobba med korrigeringar, bestraffningar och obehag, om delfinen gör fel så dyker inte tränaren i vattnet och vrider om fenan på fisken. Dom jobbar enbart med positiv förstärkning. Belönar beteenden som dom vill ha och ignorerar beteenden som dom inte vill ha. Detta fungerar lika bra på hundar, oavsett om du ska lära in vardagslydnad eller avanccerade tävlingslydnadsmoment.


Belöna fram beteenden



Din och hundens relation blir jättebra, du blir detsamma som dina belöningar, du får ett högt värde i hundens ögon.

Det är mycket effektivare att belöna än att korrigera, hunden lär sig fort och behåller dessutom sin glädje.

Hunden vågar testa och erbjuda nya beteenden. Den känner trygghet och förtroende för dig.


Vill du lära dig mer, anmäl dig gärna på kurs.

Mail: hundutbildaren@live.se












ANNONS

Presentation


Hundutbildaren
Vi anordnar Utbildningar, kurser, föreläsningar, Clinics och Läger

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3 4 5
6
7
8
9
10
11 12 13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ hundutbildaren med Blogkeen
Följ hundutbildaren med Bloglovin'

Hundutbildaren


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se