Problembeteenden ska helst lösa sig av sig självt, utan att man behöver lägga ner tid, planering och träning. Ständigt blir folk matade av quick fix från TV program. Släng en flaska med sten i backen, ryt i, kicka hunden med foten samtidigt som du väser - och whola så är problemet löst ! - Eller?

Om en av hunden okänd människa ska hjälpa till att lösa ett problem så lyckas det oftast, det beror sällan på att denna person är särskilt begåvad eller duktig på hund vilket på TV ofta framställs. Man kan lätt tänka sig in i hundens scenario - plötsligt tar en okänd människa hunden och skrämmer den, istället för att rikta beteendet mot problemet fokuserar hunden istället på den otäcka oförutsägbara människan, som när som helst kan göra den illa. Man får plötsligt se den okända människan lämna över kopplet till ägaren och hunden fortsätter att vara "snäll" (eller snarare paralyserad) då den skrämmande människan finns i närheten. whola! Klart! Eller?

Kan en osäker, arg, rädd eller/och reserverad hund hjälpas av med problem beteenden med hjälp av korrigeringar? Eller föder dessa korrigeringar ännu mer osäkerhet, rädsla, aggressivitet? Vad säger det sunda förnuftet?

Om jag går med en hund som är utåtagerande vid hundmöten och får ett möte där hunden gör utfall mot den andra hunden och jag i det tillfället nyper till hunden, vilka känslor utlöser jag då hos den? Antagligen obehag, smärta, rädsla vilket kommer förknippas med en mötande hund. Hur kommer den hunden bete sig vid nästa möte?

Min poäng är att på TV ser det ut som att det finns quick fix allt ser lätt ut, man löser problem beteenden som funnits hos hunden i åratal, på ett fåtal minuter. Verkligheten ser annorlunda ut.

Ska man få ett bestående resultat så måste man planera, arrangera och träna i små kriterium som man gradvis höjer. Man måste vara konsekvent, ha tålamod och träna i olika miljöer. Mycket handlar om att förändra hundens känslor, att se en annan hund betyder jobba med matte/husse - ha trevligt och roligt tillsammans.                              Detta uppnår man inte genom obehag!

Vill du jobba med hundar?

Jag söker någon som brinner för hundar? Som är ansvarsfull, noggrann, flexibel, kundvänlig, social, och har en bra samarbetsförmåga och stor vana av hundar. Om du har någon hundrelaterad utbildning så är det ett stort plus. Körkort är ett krav.

Maila och berätta om dig själv och skicka ditt CV till: sjobynshundpensionat@hotmail.com senast 31/5

Det är väldigt lätt att fastna på grund- och detaljträningen men man får inte glömma att dessa detaljer ska kedjas ihop till ett moment. När hunden kan och utför detaljerna på ett bra sätt så är det dags att kedja delarna till en helhet. Det är stora fördelar med att baklängeskedja det vill säga du börjar med sista delen i momentet först, därefter lägger du på näst sista delen osv. På det här sättet försäkrar man sig om att hunden kommer göra sista delen rätt vilket leder till en belöning.

 Om man jobbar med tex inkallning och hunden sitter och väntar bra kommer i full fart på din signal men sedan sätter sig snett i utgångsställning, så har den gjort väldigt mycket bra delar men du kan inte belöna för att den gjorde sista delen fel, om du då baklängeskedjar så får hunden mycket repetitioner på den sista delen som leder till belöning, och chanserna att lyckas i varje del ökar. Hunden blir säker genom hela momentet den har varje del välrepeterad och blir säker på vad den ska göra.

Baklängeskedjning i praktiken:

1)      Lär in varje del för sig

2)      Upprepa sista delen i kedjan 3-6 gånger med belöning på slutet

3)      Lägg därefter till näst sista delen i kedjan – gå därefter direkt till sista  delen och belöna på slutet, upprepa detta tills det sitter

4)      Lägg sedan till den tredje sista delen osv…..

Baklängeskedjning av momentet hopp över hinder:

1)      Utgångsställning

2)      Hopp mot dig, därefter 1

3)      Sitta kvar därefter 2 och 1

4)      Utgångsställning  därefter 3,2 och 1

Baklängeskedjning av momentet apportering:

1)      Hunden sitter vid din sida och du belönar när hunden släpper apporten på din signal

2)      Hunden får göra en utgångsställning och därefter som punkt ett

3)      Du sätter hunden med apporten, låter den springa mot dig sedan som 2 o 1

4)      Du lägger apporten en bit framför hunden, låter hunden gripa och sedan 3,2 och 1

5)      Du kastar apporten och låter hunden springa ut, sedan som 4,3,2 och 1

Eftersom vi börjar med att upprepa sista beteendet och belönar flera gånger är det inte så konstigt att hunden glädjer sig åt att komma till slutet av kedjan, då kommer ju belöningen! I praktiken betyder detta att det är förstärkande för hunden att få fortsätta till slutet av kedjan. Därför är det viktigt att hunden bara får fortsätta kedjan om den gör varje del rätt, annars blir felet förstärkt.

Test av kedjan

Hundar är smarta och förr eller senare kommer hunden försöka fuska i kedjan genom att försöka hoppa över någon del för att få sin belöning fortare. Den vanligaste varianten är att försöka tjuvstarta, alltså gå vidare i kedjan innan den fått kommando för det. Händer detta ska du bara avbryta utan att belöna. Detta beteende lönar sig inte, jobba er igenom det. Resultatet blir lysande :)

När det blir fel i träningen

Alla gör vi fel och misstag i vår träning, och det måste få ske. Undvik inte att träna på grund av att du är rädd för att göra fel. Ingen är perfekt. Det bästa är att vi kan lära av felen och misstagen och bli betydligt bättre hundtränare.

Låt dock inte fel och misstag leda till irritation och dåligt humör som går ut över träningen, ge dig hellre om de känslorna kommer. Fundera och lägg om strategin.

Vem har ansvar i träningen – DU. Skyll inte på hunden. Om den inte gör rätt är det för att du gjort något fel inte för att hunden vill jävlas med dig. Hundar jävlas inte. Om hunden inte gör som den ska så måste du rannsaka dig själv, vart i träningen har det gått snett.

När kan vi säga att en hund till 100% kan ett visst moment. När vi repeterat nog många gånger? När hunden klarat momentet i många olika miljöer? Faktum är att man aldrig kan säga att hunden kan ett moment till 100% det är för många faktorer som inverkar. Kunskapen kan vara kopplad till en viss miljö, ett visst kroppsspråk, en viss sak osv. Det är ditt ansvar att ta på dig misstagen låt det inte gå ut över hunden.

Hur hanterar man då ett fel i träningen

När det blir fel kommer ingen belöning, men känslan hos hunden ska inte vara negativ, om den blir det  - hur ska man då kunna få ett bättre utförande nästa repetition, om hunden är låg får du ingen kraft inget driv dålig attityd och sämre utförande.

Utebliven belöning ska istället vara retsam på ett positivt sätt med glimten i ögat, hunden ska bli ännu mer sugen, motivationen för att få sin belöning ska öka och effekten blir oftast då ett bättre utförande, med mer kraft. Men här är det viktigt att hunden verkligen åtrår sin belöning, om den inte gör det så måste du jobba på dina belöningar, för att retas med en belöning som inte är attraktiv får ingen bra effekt. För att det ska bli tydligt för hunden vart det blev fel så är det bra att ha ett ord för det, själv använder jag – oj, det betyder inget negativt utan är bara en markör för att precis där blev det galet. Felordet är utan irritation eller krav den är glättig och retsam. Den har absolut bäst effekt om man kan tajma den precis när hunden gör felet, då blir det mer tydligt. Min tystnad i momentet betyder att det hunden gör är rätt, fortsätt jobba - din belöning kommer förr eller senare. Den kunskapen är viktig när man jobbar med kedjor inte minst under ett tävlingsprogram.

Att fysträna med sin hund är härligt. Jag tror latmasken i mig hade vunnit om det inte varit för det faktum att jag har hundar.  Hundar som behöver vara i god kondition, för att orka genomföra krävande träning och tävlingspass.

I Säffle drog jag igång ett fysträningsgäng där vi hade varierad träning som var krävande både för oss och för hundarna. Vi snöpulsade, hade back- och intervallträning, joggade, power walkade osv. Det som är skönt med att vara ett gäng är att man kan peppa varann, det blir trevligt, lust fyllt, och träningen blir av.

Jag tänker fortsätta med detta i Karlstad och utveckla med olika fysiska hinderbanor – tänk military fitness möter agility, krävande träning både för hussar/mattar och hundar.  Träning som ger resultat.

När jag testade military fitness blev jag helt såld, rolig hård träning där man jobbade i team, redan då tänkte jag att det här måste gå att involvera hundar i. Jag har därefter lagt upp pass som tränar både våra och hundarnas muskler på ett varierat sätt, men inte bara musklerna tränas utan även balans och kroppskontoll.  Det är också bra mentalträning för hunden.

Min ambition är att köra igång en grupp efter sommaren. Enda kravet för att kunna vara med är att man ska orka jogga i ett lugnt tempo i ca tre kilometer. Hunden ska självklart vara frisk och i god fysisk kondition.

Vill du vara med: hundutbildaren@live.com

Konstigt ju mer jag tränar dessto mer tur har jag  

(kul citat)

Jag försöker tänka att varje träningspass ska leda oss framåt. Detaljer kan alltid bli bättre. Jag försöker undvika ren "repetitions träning" det vill säga harva med samma saker hela tiden utan att det leder oss framåt. När man klättrar i klasserna så är det lätt med nytänk eftersom momentet blir annorlunda i de olika klasserna. Men i eliten är momenten dom samma hela tiden, då är det lätt att fastna, att sluta utveckla momentet.

Jag vill att tävlingen ska bli lätt för min hund, jag tränar därför betydligt svårare än vad som egentligen krävs på tävling, till exempel är min grupp i momentet framåtsändande väldigt "störiga" jag tränar ofta med hjälp av mina barn och dom står varken stilla eller är tysta, ibland leker dom med hundens leksaker osv. På tävling står gruppen bara där, vilken barnlek det blir då.

På platsliggning kan hundar leka framför, bollar flyger över planen. Jag har tränat platsliggning när jag gått med pensionatshundar, jag går då iväg med en annan hund och blir borta länge innan jag kommer tillbaka igen, fatta vad lätt det blir på tävling fem minuter bara och gömd i närheten, barnlek.

Undvik inte störningar utsätt dig för dom. Jobba med era svagheter vänd dom till styrkor.

Ledarskap – ett begrepp inom hundvärlden, många olika åsikter. Förlegat?

Ledarskaps råden kan se ut så här:

-          Aldrig låta hunden äta före dig

-          Du ska gå först ut genom dörren

-          Trycka ner hunden på backen, tills den “ger upp”

-          Låta dominant och sträng på rösten

-          Plocka ner den handgripligen

-          Ta den i nackskinnet när den gör ofog

-          Ta ifrån mat och ben med jämna mellanrum

-          Aldrig kliva över hunden, den ska flytta sig när du kommer

-          Aldrig låta hunden vinna en dragkamp

-          Inte låta den ligga i sängen eller soffan, den ska alltid ligga lägre än dig

Känner du igen dessa råd?

Kan man skylla på dåligt “ledarskap” när hunden är jobbig, olydig, dum och osansad?

Finns det belägg för “ledarskapet”?

Rangordningsteorierna härstammar från forskning gjorda på vargflockar, vilket berättigar dominans mot hunden, och är det starkaste argumentet för att ledarskap är av stor betydelse i hunduppfostran.

Men tänk om forkningen utförts på ett felaktigt sätt. Att sådant vi trodde var sanningar faktiskt inte är det.

Forskning säger att i flocksituationen finns en stark rangordning, en tydlig ledare som visar dominans gentemot de ranglåga individerna. Men den forskningen härstammar nästan uteslutande från flockar i fångenskap som har begränsad tillgång till resurser, på grund av det uppstår en hård konkurrans, som leder till dominans och aggressioner sinsemellan individerna i flocken. Dessutom har inte flockmedlemmarna valt att leva tillsammans, individen som inte kan samarbeta kan således inte lämna flocken, vilket sannolikt hade skett i det vilda. 

På senare tid har en del forskning gjorts i det vilda med resultat som skiljer sig enormt mycket från den gamla forskningen på flockar i fångenskap.

I den vilda flocken finns ingen tydlig rangordning i form av dominans- eller underkastelserelationer, istället hålls flocken ihop av vänskapliga och ömma relationer. Individerna ligger tätt ihop värmer varandra, hjälps åt att leka med ungarna, samarbetar i jakt, och i att undvika att bli dödade och påvisar föda för varandra. I naturen kan en varg när som helst lämna flocken om den vill, därför måste det vara attraktivt att leva i flocken om några ska stanna kvar. Det är viktigt att konflikter endast uppstår när det är som allra mest nödvändigt och att de vänliga handlingarna är de mest framträdande. 

Kan vi beteckna oss som flock?

-  En hund betraktar sig som en hund och inte som en människa (en hyena kan inte bilda flock  med ett lejon) en skrattretande tanke, egentligen lika osannolik som att hund och människa bildar flock

-  Normala hundar kan ingå gemenskap med oss människor trots att vi tillhör olika arter

-  Gemenskapen mellan hundar och människor har få likheter med en hundflock, studera samspelet mellan hundar och se skillnaden

-  Endast om man har flera hundar kan man prata om ett rangordningssystem hundarna sinsemellan (vilket kan liknas vid vargflocken i fångenskap) men om man endast har en hund så förekommer inte rangordning alls eftersom vi inte är artfränder

Att som instruktör skylla hundens problem på att ägaren har ett “dåligt ledarskap” är ett fegt sätt att komma undan konkreta råd.  Tyvärr används begreppet “ledarskap” allt för ofta på kurser. Och som alltså inte alls är relevant eller sanningsenligt. Det är ett förlegat och okunnigt uttalande.

Bestraffningar och tillrättavisningar förstör förtroende.

Om din hund morrar åt dig ska inte det tolkas som att den försöker dominera dig, utan som att den är rädd och inte riktigt litar på dig.

Förtroendefulla relationer präglas av kärlek, omtanke och respekt.

Dags att begrava följande begrepp i vår relation till hunden:

Ledarskap, flockledare, ledare, rangordning och dominans. Det är uttryck som passar i artfränders flockar.

Hur vill du ha det i förhållandet till din hund?

Självklart ska det finnas regler, jag förespråkar absolut inte att hunden ska få göra precis som den vill, jag har regler för mina hundar. En stor skillnad är att istället för att fokusera på vad hunden INTE får göra, fokusera på vad hunden SKA göra.

Exempel:   1) Hunden får inte hoppa upp när den hälsar på människor (fokus på problemet)

2) Hunden ska hålla alla fyra tassarna på backen när den hälsar på människor (fokus på beteendet vi vill lära hunden)

Kanske inte verkar vara någon stor skillnad på dessa exempel, men det är det! Att hunden inte får hoppa  gör att vi i första hand tänker bestraffning, känner irritation och ser det som ett jobbigt problem. Tänker vi istället på vad hunden ska göra istället, då tänker vi först och främst inlärningsmässigt, så här vill jag att det ska se ut, och vi kan nu börja planera hur det beteendet ska kunna uppnås.

Inlärning: En hund gör ingenting som den inte tjänar på, hundar är extremt själviska. Så vad tjänar hunden på att hoppa, uppmärksamhet, klappar, kanske även lek och godis. Detta blir ofta starkt befäst när hunden är valp och man tycker det är gulligt med en liten valp som hoppar upp i knä, den får pussa dig och massor av klappar och gos. Plötsligt är den stor och då är det inte lika roligt när den hoppar. Alltså får man se till att hunden inte vinner något på att hoppa. Provocera fram hoppandet men när hunden hoppar blir man passiv, först när hunden har alla tassar på marken så får den vad den vill – uppmärksamhet, gos, klappar kanske även godis för att visa att det är väldigt bra att vara kvar på marken, det är det enda beteende som lönar sig. Upprepa och träna med många olika människor, så är beteendet snart befäst.

Andra exempel med fokus på problemet:

-          Hunden piper under lydnadsträning

-          Hunden drar i kopplet

-          Hunden gör utfall mot andra hundar

-          Hunden kommer inte på inkallning

Med fokus på inlärningen:

-     Tystnad under lydnadsträningen

-     Hunden ska gå i slakt koppel

-     Hunden ska hålla kontakt med mig istället för att fokusera på mötande hund

-     När jag ropar ska hunden komma i full fart till mig

 När man fokuserar på själva problemet så är det svårt att se lösningar, problemet tar över, vi fokuserar mer på vad hunden inte ska göra.

När vi istället fokuserar på vad hunden ska göra, så blir det så mycket lättare att träna. Vi kan ta exemplet  med pip, vad ska vi göra med pipet om vi fokuserar på det, korrigera varje gång hunden piper? Vad kan det leda till? Förmodligen mer pip – eftersom pip oftast härstammar från frustration och för högt ställda krav.

Nu fokuserar vi på tystnad, hur kan vi jobba – ge hunden mycket förstärkning vid tystnad, lägga upp övningarna så det blir lätt för hunden att lyckas vara tyst. Vad händer då när hunden piper – vi ignorerar pipen. Pipen leder inte till någon förstärkning, det gör däremot tystnad.

Ett annat exempel: Utfall mot andra hundar med fokus på problemet – vi får möte med en annan hund och kan återigen konstatera att detta möte spårade ur och ledde till ett utfall. Vilket resulterar i en ledsen ägare och en hund som sannolikt inte alls uppmärksamat att ägaren skällade på den genom mötet, om hunden mot förmodan uppmärksamat detta så är det högst sannolikt att den ser det som att ägaren hjälper sin hund att skälla på den andra hunden. Om ägaren har gått handgripligen fram och tagit tag i sin hund i mötet, så har obehags känslan hos hunden förstärkts ytterligare. En annan hund blir förknippad med rädsla obehag och smärta, hur tror du den kommer reagera vid nästa möte?

Nu fokuserar vi på hur vi vill att mötet ska se ut istället – Jag vill att min hund ska vara lugn och fokusera på mig istället för på den vi möter. Vad behöver jag då lära min hund. Hur kan jag plocka isär beteendet så att det blir lätt för hunden att lyckas. Introducerar jag ett möte här, kommer det med all sannolikhet att misslyckas, därför är det fel ände att börja. Jag vill börja lära min hund att hålla kontakt med mig utan störningar, därefter lägger vi successivt till olika störningar, och slutligen när hunden är redo så introducerar man en annan hund i träningen men på ett väldigt långt avstånd. Detta innebär så klart mycket träning, men resultatet är utfallsfria möten.

Alla vardagslydnadsregler bör tränas utifrån detta tankesätt

-    Vilket beteende vill jag ha

-    Kan jag använda det hunden vill ha, till min egen fördel

-    Kan jag förstärka extra mycket genom att se till att rätt beteendet verkligen lönar sig

-    När ska jag förstärka

-    Kriterier

-    Vad ska jag göra om problembeteendet kommer

-     Utvärdera

-     Upprepa, befäst beteendet

Kan vi lära något av Delfintränare?

Vi hundägare har mycket att lära av delfintränare. Delfintränaren kan inte jobba med korrigeringar, bestraffningar och obehag, om delfinen gör fel så dyker inte tränaren i vattnet och vrider om fenan på fisken. Dom jobbar enbart med positiv förstärkning. Belönar beteenden som dom vill ha och ignorerar beteenden som dom inte vill ha. Detta fungerar lika bra på hundar, oavsett om du ska lära in vardagslydnad eller avanccerade tävlingslydnadsmoment.

Belöna fram beteenden

Din och hundens relation blir jättebra, du blir detsamma som dina belöningar, du får ett högt värde i hundens ögon.

Det är mycket effektivare att belöna än att korrigera, hunden lär sig fort och behåller dessutom sin glädje.

Hunden vågar testa och erbjuda nya beteenden. Den känner trygghet och förtroende för dig.

Vill du lära dig mer, anmäl dig gärna på kurs.

Mail: hundutbildaren@live.se