hundutbildaren

Alla inlägg under mars 2011

Av Hundutbildaren - 30 mars 2011 13:28

Fick ett mail från Frida i Norrland som tänker starta upp ett hundpensionat där och som hade frågor om detta, jag tänkte sammanfatta svaren här.


Jag beskrev en del i ett tidigare blogginlägg och vill poängtera att det inte alltid är en dans på rosor när man ska starta nytt, detta tror jag gäller i de flesta branscher man måste vara otroligt målmedveten och ha ett genuint intresse för att orka.

Det tar ca tre år för de flesta innan man hunnit bli etablerad. Jag måste säga att nu efter sju år i braschen så flyter iaf mitt arbete otroligt lätt, det finns en stor skara stammkunder, någon marknadsföring behövs i stort sett inte längre vi är välkända och har ett gott rykte på marknaden. Det finns bra och välfungerande rutiner som kunderna är väl insatta i, och nu för tiden kan jag faktiskt bli sjuk utan att behöva jobba, jag kan också ha semester. Jag har förmånen att ha duktig personal.


Mitt råd är att besöka flera olika pensionat, vara med en dag, fråga om allt ! Vilka misstag har dom gjort, och lära sig av dom (jag har beskrivit en del av mina i tidigare inlägg)


Att vi nu säljer har inget att göra med pensionatsarbetet det kommer jag sakna i massor.


Till den sista frågan: Är det värt allt slit - Ja för mig har det varit det, allt slit som jag lagt ner ibörjan har gett utdelning och lett till en skön tillvaro.  jag har också turen att få jobba med det jag tycker är roligast nämligen hundar. Sen har vi alla fördelar med att vara egen, du bestämmer över dig själv, du kan påverka och förverkliga dina drömmar. Så jag säger bara go for it !!!

Lycka till !!!

ANNONS
Av Hundutbildaren - 29 mars 2011 18:01


Jag har varit på utvecklingssamtal i skolan idag för dottern som går i första klass.


Detta är något som går att applicera även i hundträningen, både på kurser och mellan träningskompisar. Jag har ibland haft något liknande i slutet på mina kurser fast jag har kallat det för individuell vägledning, det som gjorde det svårt var att det tog ganska mycket tid i anspråk och att det blev en del väntan för övriga ekipage. Är man däremot två så kan den ena sysselsätta övriga medan den andra pratar med en och en.  Ett annat sätt kan vara att man låter kursdeltagarna följas åt och jobba mycket i par sedan får dom i slutet av kursen utvärdera varandra.



Kan man då lära sig något av detta? Ja absolut, man blir ofta hemmablind både gällande sina styrkor och sina svagheter, att vara öppen för konstruktiv kritik är viktigt för utvecklingen. Måste man då vara ”proffs” för att kunna ge kritik, nej jag tycker inte det, ibland kan den bästa ”ögonöppnaren” komma från en icke hundtränare som ser allt på ett annorlunda sätt.


Fler positiva effekter är att man måste vara både fokuserad och engagerad under träningens eller tävlingens gång, om jag ska kunna komma med en utvärdering efteråt ja då måste jag också analysera, fokusera och engagera mig i det som händer. Man blir också delaktig på ett helt annat sätt. Det hjälper att skriva ner kritiken på ett papper för att hjälpa minnet på traven. Det är naturligtvis helt upp till var och en som får kritik vad man gör med den, jag kan välja att lyssna och ta till mig, jag kan strunta i den och tycka att det är obefogat. Jag kan ta vissa delar och strunta i andra.


Att klanka ner hjälper dock ingen, kritiken måste vara just en ögonöppnare den ska helst vara peppande för fortsatt utveckling och ska lyfta ekipaget istället för att sänka, detta är en konst som kräver träning, i skolvärlden får eleven själv vara väldigt delaktig och själva resonera sig fram till lösningar och mål, allt handlar om delaktighet. Det blir också en sporre för fortsatt träning.










ANNONS
Av Hundutbildaren - 28 mars 2011 20:24

Varför är en fråga som jag fått mycket sedan beslutet att flytta blev officiellt, tro mig det var inget lätt beslut. Jag förstår att det kan verka ofattbart med tanke på läget, att huset precis är nyrenoverat och att företaget blomstrar. Jag förstår att det kan verka helt galet. Men ibland är livet galet, ibland måste man våga ta stora steg.


Jag har jobbat med Pensionatet i sju år, jag har jobbat mååånga lååånga timmar, jag har jobbat som gravid och med en bebis och med två små barn. Jag har jobbat med allt från feber till ryggskott. Detta är priset av att vara egen företagare, det är ett tungt jobb, men jag har trivts jätte mycket annars hade det aldrig gått.

Jag har lärt mig massor genom åren både om hundar och om människor. ”Jag har verkligen fått skinn på näsan” genom detta yrke.

Ser tillbaka och minns hur jag i början gick och gick och gick och gick………………….och gick. Hade sån fruktansvärd träningsvärk på kvällarna. Insåg ganska snart att vi var tvungna att istället komplettera promenaderna med ett hägn istället.


Jag hade en babywatcher inne på pensionatet på natten den andra hade jag på mitt nattduksbord så att jag kunde ha kontroll om någon hund blev orolig. Hm efter några månaders tid insåg jag tillslut att den var lite överflödig, och att jag kunde sköta jobbet betydligt bättre om jag fick sova på natten.


Jag lät kunderna bestämma tiderna själva, oj oj oj vad jag har insett att det var ett fruktansvärt misstag. Efter att många kunder kommit allt annat än på de uppgjorda tiderna bestämde jag mig (efter något år) att nu får det vara slut på detta, jag satte därför fasta tider en timme på fm och en på em. Men huaa vad jag har fått försvara dessa tider genom åren, ALLA vill ju helst lämna på tider som passar dom och det kan jag förstå, men vad kunden inte förstår är att det är hundarna som drabbas i slutändan. Ändå har jag blivit totalt utskälld pga detta av en del oförstående kunder, sen har vi alla underbara som har förstått och accepterat detta faktum. Jag måste dock säga att här har det lönat sig att ha byggt upp ett tjockare skinn, för arbetsdagen flyter betydligt lättare efter detta.

Telefonen är ett annat kapitel, jag har haft kunder som ringt vid fem på morgonen och jag har haft kunder som kl 23.30 ringt och velat ha hjälp med något hundproblem. Efter ett antal år bestämde jag mig för att efter åtta på kvällen stängs kundtelefonen av vilket har förbättrat den situationen betydligt även om jag enligt vissa kunder blivit betydligt svårare att nå.


Jag jobbade själv i fyra år, sju dagar i veckan utan semester mer än vid korta tillfällen då min bror ryckte in och jobbade. Men efter fyra år anställde jag Sandra som jobbade varannan helg, vilken lyx det var! Allt eftersom företaget gick bättre så kunde jag få mer avlastning, och i dagsläget sysselsätter företaget två tjänster. Vilket gör arbetsbördan betydligt lättare, och numera är jag ledig varje helg.


Jag kommer för alltid att minnas mina gäster och en del har satt djupa tassavtryck i mitt hjärta. Det värmer alltid extra när man ser att hundarna med viftande svans hoppar ur bilen och förväntansfullt tar sig an alla nya dofter och med glädje går med på promenad medan ägarna åker iväg. Det är också en glädje att se en försiktig hund växa och få ett bättre självförtroende av erfarenheten av att ha fixat sin vistelse här, och att se den skeptiska hunden övervinna sin reservation och släppa in mig i sin värld. 


Har också många gånger fått långa utläggningar från kunder angående deras hunds beteende som inte alls visat sig stämma HÄR, den vaktiga hunden som inte tyckt det varit nödvändigt att vakta varken mig eller pensionatet.

Hunden som hatar andra hundar, som visat sig helt och hållet klara av att både se och nosa på andra hundar. Osv. listan kan göras lång. Eftersom det är ett faktum att många hundar blir lite spaka av att komma till denna något främmande situation och därför inte visat samma beteende hos oss som hemma i sin hemmavanda miljö.


Ofta är det ägarna som är mer oroliga än hundarna, och om det inte vore för det faktum att jag själv har hundar som betyder mycket för mig så skulle jag säkert ha svårt att förstå dom, men jag förstår dom helt och hållet och kan sätta mig in i deras situation totalt. Därför är en stor del av arbetet att övertyga om att kundernas hundar är i goda händer, och det värmer verkligen när vi får förtroendet att låna deras dyrgripar.


Jag har varit ute i alla väder som finns, iskallt, snöoväder, blåst, storm, regn, milt, varmt…….och allt du kan tänka dig. Lärdomen av detta är att rätt kläder och skor är A och O. Men oj vad fin motion man fått genom åren, och alla underbart fina dagar som man kunnat njuta av, när jag gått upp tidigt på morgonen då sjön legat spegelblank fåglarna har kvittrat och solen har värmt i ansiktet, dessa fina dagar kompenserar de dagar med sämre väder.


Att kunna ha med sina egna hundar har varit ett privilegium och det lustiga är att dom vet precis vilka hundar dom får gå fram till och inte, jag behöver sällan säga ett ord. Är det en hundvänlig hund så följer dom med på promenaden är det en mindre hundvänlighund så stannar dom kvar på tomten och håller sig på långt avstånd. Reserverade hundar har dom successivt närmat sig och därefter charmat.


Minns också mina småtjejer som varit med sen födseln och charmat många kunder, har bla en engelskman som lämnar sin hund här med jämna mellanrum som alltid frågar efter tjejerna, en del har tom haft med presenter med till dom. Men vem charmas inte av en bebis som sitter i bärsele eller en  1-2- åring som kommer tultandes och pratar för glatta livet, eller sitter på mammas rygg i en barnryggsäck. Nu när de blivit äldre så kan dom namnen på våra stammisar lika bra som jag och säg den rasen dom inte kan namnge. Jag har dock alltid varit noga med att lära dom ”hundvett” alltså inte springa fram till okända hundar, att hundar oftast inte gillar kramar eller att bli lyfta. Och har du träffat mina tjejer har du också fått höra att vi bor på hundpensionatet.


Det finns så himla mycket minnen, jag skulle kunna skriva hur länge som helst. Men vad jag vill ha fram är att det har varit otroligt roliga år, men också slitsamma så klart, jag lämnar över med flaggan i topp. Och jag kommer varken sluta vara egen företagare eller att arbeta med hundar för det är något jag älskar att göra!








Av Hundutbildaren - 26 mars 2011 22:52

Äntligen börjar vintern släppa sitt järngrepp och man börjar känna hopp.

Hopp om att faktiskt få börja jobba med sin hund i skogen igen. Igår tog jag fram sele, lina och pinnar för att återigen stoppa ner dom i träningsryggsäcken, fick en längtande bedjande blick av min hund och för att jag verkligen skulle förstå nappade hon tag i en spårpinne och la den i mitt knä. Jodå matte förstår och längtar minst lika mycket.

 Att jobba  i skogen med sin hund är så fascinerande, här kommer dom verkligen till sin rätt, i sitt rätta element.

Vet inte hur många gånger jag imponerats i skogen av mina hundar (och andras). Till saken hör att jag har ett grymt dåligt lokalsinne och har varit vilse utan att förstå det, förrän jag kommit ut på ett helt annat ställe än jag tänkt mig. Därför är jag noga med att ha koll på vart jag befinner mig när jag går ut ett spår.  Men med en spårsäker hund släpper jag totalt över ansvaret, jag litar på hunden (och jag tror faktiskt att den känner det)

Visst har det ibland hänt att vi kommit fel, men de gångerna är faktiskt lätträknade, och jag har spårat väldigt mycket genom åren.

Min filosofi är att i lydnadsträningen lär jag min hund, men i skogen är det oftast tvärtom där lär jag mig mer av hunden, visst har jag specifika delar som vi tränar på och som kan bli bättre. Men när det kommer till nosarbetet så är det hunden som besitter den förmågan och det är härligt att ge över det ansvaret. Jag blir också oerhört stolt över min hund när den klarat av spåret och tagit oss till slutpinnen och tro mig det känner dom, hur härligt är det inte att få klappa om sin hund och belöna med lite dragkamp om pinnen och sen under glada tillrop se hunden med svansen högt upp i luften bära på sin trofé.

Känslan på tävling när man släpper sin hund i upptagningsrutan och ser hunden springa ut koncentrerat, se när den rycker till när den plötsligt får spåret i näsan och tar upp det, ännu bättre blir det när tävlingsledaren står tyst (betyder att vi är på rätt väg). Pirret i magen när hunden börjar plocka pinnar, ska det bli full pott, stor koncentration, heja på och stolt berömma hunden när den hittat pinnen och sedan med största omsorg lägga den lilla dyrgripen i midjeväskan och därefter stänga den ordentligt, samla upp hunden och fortsätta spåret fram. När hunden är i mål med sista långa slutpinnen i munnen och en rödflammig, svettig men oerhört glad och stolt matte i släptåg. Den känslan är obetalbar. Jag känner en stor ödmjukhet inför denna förmåga som hundarna besitter.

Så vad väntar ni på ut i skog och mark och låt hunden glänsa !!!

Av Hundutbildaren - 25 mars 2011 10:28

Mental Träning


Jag plöjer just nu igenom böcker som handlar om mental träning och idrotts psykologi, det är inspirerande och de har gett mig en ordentlig kick framåt. Det roliga är att man kan välja fokuset själv.

Ska fokus ligga på mental träning inför:

Hundträning

Tävling

Personlig fysisk träning

Personlig mental utveckling

Jobb


Själv försöker jag lägga mål för alla dessa områden. Man kan alltid förbättra sig och genom att öppna nya ”mentala dörrar” tar du dig också vidare på alla plan.

I min egen hundträningen har jag lätt att träna positivt, där finns stort tålamod, belöningar, positivt tänkande och fokus på det som hunden gör bra. Men i det vardagliga livet? I jobbet, med barnen, med omgivningen, med sig själv? Så mycket svårare. Men om man har kunnat läraom inom ett område så måste det gå i andra med.


Det är aldrig försent att bli den du skulle kunna bli !


Hur kan man då tänka när negativa hjärnspöken dyker upp. Kanske så här:


Men tänk om jag misslyckas – Tänk om du lyckas


Tänk om jag får ett nej när jag ber om hjälp – Tänk om du får ett JA


Tänk om det här målet är för svårt att nå – Tänk om det inte är svårt nog


Tänk på att bättre frågor ger bättre svar.


Att börja tänka mer positivt är svårt men det går, det berikar din dag.

Börja tro på dig själv och att oavsett vad som än händer så kommer du att klara av det. Fokusera mer på det du vill ha än på det du inte vill ha.

Att sätta upp Mål är viktigt – Att målen är tändande är ännu viktigare. Du behöver känna en mening med det du gör, för att hålla dig motiverad.

Vad tränar du på?

Allting är träningsbart, och det går att bli bra på i stort sett allting. Vad tränar du på?

Att klaga!? Om du tränar på det varje dag så kommer du bli väldigt bra på det.

Tränar du på att se möjlighet så kommer du bli bra på det, träning ger färdighet.

I hundträningen fokuserar vi på det vi vill ha, varför inte göra det personligen också – fokusera mer på det du vill ha än på det du inte vill ha. Träna upp det du vill bemästra.


Var flexibel och beredd på att ändra tillvägagångssätt, värderingar och vägar tills du hittar den som leder dig vidare, se till att den du blir i processen är den du kan stå för och vara stolt över öka din mentala styrka du är värd att lyckas.

Det är lätt att vara stolt över sin hund – det är mycket svårare att vara stolt över sig själv.

Träna idag och se hur dina tillkortakommanden plötsligt blir till möjligheter att växa.

Några viktiga punkter för mental styrka:

  • Omöjligt är inte ett faktum det är en åsikt
  • Det finns inga misslyckanden bara feedback
  • Ingen kan göra mig svag, lessen eller irriterad utan min egen tillåtelse
  • Hellre försöka och göra misstag än att inte försöka alls
  • Varje dag ovan jord är en bra dag
  • Höga mål ger energi och kraft i nuet
  • Jag kan skapa och påverka min egen framtid

Punkterna ovan är hämtade ur boken: Det blir alltid som man tänkt sig skriven av Olof Röhlander  (rekommenderar den starkt)




Av Hundutbildaren - 24 mars 2011 11:21

Jag kör en liten smygpremiär.


Vad är Hundutbildaren?


När vi flyttar från Säffle till Karlstad i sommar så byter vi också namn på företaget från Sjöbyns Hundskola till Hundutbildaren. Jag kommer fortsätta jobba med bla kursverksamhet och håller på att utforma andra typer av utbildningar du kommer kunna läsa mer om detta här på bloggen.


Jag kommer här dela med mig av tankar, tips, idéer, nyheter, händelser, artiklar, träningsfilmer, undersökningar, bilder osv. Allt kommer ha en gemensam faktor HUND !


Alla med intresset hund är välkomna att följa bloggen.


Än så länge finns vi på hemsideadressen www.sjobynshundpensionat.se men en ny hemsida är på gång och så fort den är klar så lägger jag ut adressen här.


Glöm inte att gilla Hundutbildaren på FB :)))




Tidigare månad - Senare månad

Presentation


Hundutbildaren
Vi anordnar Utbildningar, kurser, föreläsningar, Clinics och Läger

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25 26
27
28 29 30
31
<<<
Mars 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ hundutbildaren med Blogkeen
Följ hundutbildaren med Bloglovin'

Hundutbildaren


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se